Att fylla 37 år..

Igår firade jag min 37e födelsedag. Att fylla 37 år ju faktiskt så ojämnt det bara kan bli, eller hur? Talet 37 är inte ett dugg jämnt, och mellan tal 35 och 40, de två närmaste "jämna" fördelsedagarna så är ju 37 det mest ojämna!
Min familj är inte så vidare duktig på det där med att fixa till en fin morgonuppvaktining. Vi brukar inte äta tårta på min födelsedag på morgonen, och uppvaktningen brukar bli tidig och lite snabb. Min man åker ju vanligtvis väldigt tidigt till jobbet, och eftersom han har tre-fyra "gubbar" som åker med honom är det viktigt att han är i tid, så klart.
Så i år bestämde jag mig för att fixa ett paket som jag ville ha. Jag köpte mig ett par tofflor på COOP som jag bad familjen att slå in och ge mig på morgonen.

Men igår...
Min ojämna födelsedag..

Uppvaktningen kom in sjungandes kl 6.30 med buller och bång! Alla mina barn bar på paket, en bricka med smörgås, kaffe och kaka, Robet hade en SÅ VACKER tårta i handen! Alla sjöng och ljusen brann.
Sen lade de paket på min säng. 10 stycken! Förstå chocken i mitt yrvakna läge!
Jag fick:
1. ett datorbord att ha i knät när jag sitter i sängen. Hurra!
2. en skärbräda son 2 gjort på slöjden. Hurra!
3. en disktrasa som lillsnorpan gjort tillsammans med min kollega. Hurra!
4. en tilllbringare i kristall. Hurra! (våra är så fula)
5. en klocka av mamma och pappa. Bred och guldig. Hurra!
6. en klocka till av mamma och pappa. Silver och strass. Hurra!
7. ett smyckesskrin. Hurra!
8. en chokladask (av ett dagbarn). Hurra!
9. ett brev med en slant från svärmor/far. Hurra!
10. ett par tofflor. Hurra!

Aldrig har jag väl fått så många paket på min födelsedagsmorgon!
Sen gick vi ner och åt frukost och den goda tårtan. Sen var det bråttom iväg till Vaksalakyrkan där O hade skolkonsert och sen fika i klassrummet.
Efter skolans slut åkte flickorna och jag till IKEA och lunchade. Väl hemma socknade jag och flickorna tittade på en film. När sen Robert kom hem med son 2 var det bara en timme kvar till skolavslutningen, så Robert stekte hamburgare till oss medan jag hjälpte son 2 tvätta håret. (han har gipsat sitt lillfinger)
Men när vi skulle iväg kom en underbar överrsakning:
Robert sa:
"Du, jag stannar hemma med lillan och röjer upp här. Åk du så fixar jag till här hemma".
Gulliga underbara fina härliga maken min! Jag är en mycket lycklig 37-åring som blivit firad mer än jag någonsin kunde drömma om!

Julfest på jobbet - i byggdamm..

I september bokad jag Rauken, vår kvarterslokal för vår julfest med dagbarnen. Vi har tagit in anmälningar från alla föräldrar - tack och lov bad vi större syskon stanna hemma av utrymmesskäl.. Vi har planerat fika att bjuda på och delat upp kollegiet i duknings och städgrupper.
Vi hickade när vi såg hur många som skule komma: 96 st! Linda Olsson och jag räknade de stolar som finns i Rauken: 52 st! Hoppsan... Men hälften var ju barn och stolarna räckte ändå. Erfarenheten säger ju att det blir lite svinn på folk när det kommer til kritan ;-)
På tisdagen gick Linda ner till Rauken för att börja städa av. (Den är ganska sliten och nästa vecka ska den renoveras, hurra!)
Trodde vi.
Linda möttes av spacklade väggar, nedplockat från väggarna, allt utom de fula gardinerna var borta! Bord och stolar var tack och lov också kvar, men i hallen stod en målare och spacklade, hela hallen var full med damm, gamla dörrlister, mm. Suck..

Så Linda slängde ut målaren. Hehe.
Och började skura. Vi fick skura fyra varv innan golvet såg någorlunda rent ut. Och Rauken är STOR!
Sen började vi pynta! Eftersom den ändå ska renoveras spikade vi faktiskt upp tyg på väggarna, bytte ut gardinerna, satte upp julkulor lite här och var, en STOR stjärna i fönstret, mm. Och POFF så var den gamla Rauken mysig och fin! Många av de stora borrade hålen i väggen försvann ju bakom tyglängderna så det blev så festligt och fint.
Alla föräldrar som kom (vi blev i slutändan runt 70, så stolarna räckte. Alla dagmammor tog med sig barnstolar hemifrån) var så nöjda! Barnen sjöng så vackert i sitt Luciatåg, fikat smakade bara bra och sen dansade alla runt granen! Vilken fest! Efter dansen kom tomten Jonas i finkostym och delade ut julklappar till alla barnen - och dagmammorna. Tack, chefen!
Så imorse... försov jag mig... hoppsan... två dagars slit tog ut sin rätt. Tur att jag vaknade innan första dagbarnet kom, i alla fall, hehe.

Julspel

Så i söndags gick Julspelet i kyrkan av staplen. En fantastisk upplevelse! Varje år kommer mer och mer folk, de som varit på ett julspel missar det inte igen vilket gör att i år var där över 2900 personer! Fullsatt, nästan. Och jag har det stora nöjet att med två av mina systrar sjunga ett underbart arrangemang av "O helga Natt".
Jag var lite orolig då min röst varit så konstig, men det gick BRA! Vilken lycka!

Igårkväll fick jag höra av en man som vr där i publiken att utanför kyrkan blev det trafikstoppning och långa köer på Fyrislundsgatan på grund av alla människor som skulle till julspelet. Sånt känns hedrande, minst sagt.
Alla aktörer gör en strålande insats, alla sångare som övat sen oktober, alla musiker som övat lika länge, alla skådespelare som övat in sina roller, herdarna hade en ny dialog att bjuda på.
Spelet bjuder på mycket, både smäktande sång, gripande skådespel, en 8 dagar gammal baby som spelade Jesus, skrattframkallande dialoger, dans, och en riktig julstämning. Nästa år, be there!

Kom ihåg lista julen 2009

- öva och värma upp rösten inför söndagens konsert.
- ta hand om alla barnen på jobbet
- göra julkort på torsdag med dagbarnen
- posta dem med barnen
- göra mig fin och gå på julbord
- hjälpa egna barnen med alla läxorna
- laga mat
- sova en stund
- städa då och då
- planera julen i Ryssland
- packa inför den
- köpa julklappar
- baka lussebullar
- andas, andas
- planera julfesten nästa onsdag
- genomföra den
- lyssna till vad barnen har att förmedla efter skolans slut
- besvara alla frågor från barn och kollegor
- kolla mailen
- prata en liten stund då och då med min älskade make (Tack gode Gud för telefonen)
- sova och andas samtidigt
- tvätta
- vattna blommorna (nä, det tar vi efter jul)
- ringa svärmor och prata en lååång stund bara för att det är trevligt
- köpa julkläder och finskor till pojkarna
- slå in julklapparna
- skjutsa och hämta barnen på deras olika övningar och träningar
- fira advent
- sjunga på konserten
- göra annat julpyssel med dagbarnen
- gå på gymmet
- mm

1:a advent.

Jag har tagit för vana att inför 1:a advent städa i sann "Kajsa Kavat"anda på lördagen och sen - när barnen somnat - förvandla hela vårt hem. Julgardiner i alla rum, röda mattor istället för de vanliga i hallen, juleljus och juldukar på alla bord. Allt pynt åker fram och placeras ut.
Så också i år.
Jag somnade i soffan kl 1 och vaknade kl 3.30 och satte igång.
Pyntlådan hade jag burit ner, och gardinerna satt på plats redan innan jag somnade så det var "bara" resten kvar.
Dukarna ströks sålunda och lades ut. Sen har vi en liten julby i porslin med små lampor i som jag sätter upp på en byrå mitt i vardagsrummet. De små figurerna tycker barnen är så söta och flickorna leker gärna med dem. Längst fram står ett litet hus som man kan öpppna.. Det är det enda hus de får röra, och det brukar de hålla!
För några jular sen fick jag i julklapp av min goa minsta lillasyster en julkrubba i olivträ som hon köpt i Jerusalem när hon jobbade som volontär där nere. Jag ÄLSKAR den! Den står nu på hedersplats i hallen, det första man ser när man kommer hem!

Kl 5.30 bakade jag pepparkakor, dock inte till famlijen utan till kyrkans julmarknad. 8 stycken galet stora pepparkaksgubbar blev det innan degen tog slut, och jag var nöjd med det. Folie på en bit kartong, pepparkaka på, plastfilm runt om, ett rött satinband och Voliá! En pepparkaka till försäljning. Puh!

Så när flickorna vaknade på morgonen kom belöningen för allt slit: deras tindrande ögon och andäktiga upptäckande av allt fint. Underbart!
Till frukosten kom trötthetten.. Men eftersom hela famlijen satt samlad och åt kunde jag luta huvudet mot väggen i en minut och slumra till. Perfekt!
Jag gillar powernaps..

Nu ska jag frossa i julmusik, English Carols, Lunds symfoniorkester och alla de andra favoritjulskivorna kommer att gå varma här i vårt julehus.
Glad advent alla människor!

Och doktorn sa.. del 2

Jodå. Nu har jag varit hos privatläkaren.
Han läste, kommenterade att det var väldigt intressant, han har aldrig hört någon som det sagt pang i stämbanden på förut, men men,, sa han och tystnade.
Och läste lite till.
jag försökte flika in lite, tänkte att han kanske ville höra vad jag hade att säga, inte bara läsa remissen, men det behövde han visst inte.
Upp i en stol, och sen kikade han ner i halsen. "Ut med tungan!" Javisst.. Oj så han drog i den - för att se bättre? Jag vet inte..
Sen tittade han in i NÄSAN! Och där visste jag att det satt en liten kråka och kurade. Lite pinsamt, men vad gör man? Doktorn bara lyste, tittade och sen bedövade han med en väldigt illasmakande spray. Blä.
Efter det gick han ner med sin lilla kamera och kikade. Och det var inga problem! Det kändes knappt! Jaha, so? säger ni.
Men för mig var det riktigt förvånande och en positiv överraskning. Jag har blivit tittad i två gånger förut: Ultraljud på hjärtat och i magsäcken. Jag lovar det är INTE KUL!
Det här däremot - jag hade inga problem med att sjunga de toner han bad mig..

Sedan upp på en brits och koll i öronen och klämma, klämma på halsen.

SEN KOM DOMEN!!

Mina stämband är fina. De är intakta. Finns ingen skada på dem. Ingen spricka eller något sånt.
Så skönt.
Men varför gör det så ont då?

Tja, jag får vänta tills foniatriska avd skickar en kallelse i januari.
Och KÄRA Phreetha! Kom nu inte och säg "I told you so".
Om jag inte gått till den här doktorn hade jag ju inte blivit av med både snorkråka och öronvax! *tänk positivt*

Springa in i väggen..

Min äldste son har börjat träna Parkour.
Vad är det? undrar du.
Jo. Så här står det i Wikipedia:
Parkour (IPA: [paʁ.'kuʁ], ofta förkortat PK) är en disciplin där syftet är att ta sig förbi hinder på diverse ställen. [1] Parkour är inte och har aldrig varit tävlingsinriktat. Det går ut på att röra sig på ett smidigt, kontrollerat och snabbt sätt genom alla sorters miljöer. [2] Hinder kan vara allt i omgivningen från hustak, stolpar, bänkar och trottoarkanter till träd, stenar, staket och murar.[1] En utövare av parkour kallas ”traceur” (man) eller ”traceuse” (kvinna). [2]

En stor del av träningarna går åt till styrketräning och stretching. Att göra armhävningar på Parkouren är bra mycket jobbigare än i idrottsklassen han går i, kom sonen hem och meddelade en dag:
"Vi ställer oss så här (pojken demonstrerar med fötter och händer i golvet redo att göra en armhävning, fast med rumpan upp i vädret). Sen ska vi segt gå ner så här (han går sakta ner mot golvet i en armhävning, fast han fortsätter framåt lite som en katt med axelpartiet framför armarna. Ser ut som en våg på havet ungefär). Och sen tillbaka upp igen (han gör det med), och då säger vår tränare "En sista nu!" och då gör vi det (han gör två till medan han pratar) och när vi gjort den sista skriker vår tränare: "En till nu!". Då stönar vi..

Tacka för det.
Jag klarar att ställa mig med rumpan i vädret och SNABBT ta mig ner med magen först - rakt ner - BOM! Sen ligger jag där och stönar..!

Så igår kom han hem och meddelade
"Idag lärde jag mig wallflip! AV MISSTAG!"
Alltså, att springa upp på en vägg och göra en bakåtvolt.
Jättesvårt.
Men han råkade bara när han tränade på en annan grej.
Så det kan gå! Och mamman sväller över av stolthet.

Jag filmade honom ikväll mot en vägg. Ber om ursäkt för att filmen ligger ner, ska göra en bättre sen. Men tills dess: HÄR KOMMER; VARSÅGOD!

Dagens sång

8åringen sitter och gör läxor vid köksbordet och sjunger samtidigt:

"Jag lyfter ögat mot himmelen och knäpper hop mina händer
Til Dig o Gud som är barnens vän..."

Där avbryter hon sig och fnissar.
"Den texten är så konstig, mamma. Gud är väl inte barnen Sven.."

Hahahahahahaaaaa! Och mamman knäckte ihop..

Och doktorn sa...

Kl 9 imorse fick jag sålunda en akuttid hos en allmändoktor på vårdcentralen.
Och Gud är god!
Läkaren jag träffade har bara jobbat på vår VC ett par veckor, en mycket engagerad, kunnig man. Han undervisade mig snabbt och lätt i hur stämbanden ser ut, hur de arbetar och vad som kan gå snett. Han lyssnade ingående på vad jag sa, ställde många kompletterande frågor och tog verkligen reda på vad som hänt, hur det kändes och när jag har som ondast. Så utifrån vad jag berättade tittade han sedan mig i halsen och såg (naturligtvis) ingeting.

"Men det här måste vi gå vidare med. Jag känner två specialister nere i stan som bara jobbar med sånt här. De är lika duktiga båda två och jag kan fixa in dig på en vecka på remiss hos dem. Går vi genom Foniatriken på sjukhuset tar det lång tid. Vad sägr du? Du behöver ju hjälp nu.."
Så klart jag går till en privat! Så nu hoppas jag innerligt att snabbt få en kallelse från kliniken som verkligen går ner och tittar på mina stämband. För idag är jag svullen och öm efter att - visserligen har pratat - men gjort det enligt instruktioner från läkaren. Vanlig samtalston sliter nämligen inget på stämbanden.. Men HU vad det gör ont i alla fall!
Som dagbarnvårdare, ped ansv för verksamheten, fyrbarnsmor och sångerska arbetar man ju rätt mycket med..rösten.
En konstig känsla att ha ont i halsen men ändå inte i halsen.

Stämmor och stämband, jag ska stämma dem!

Konserten i Uddevalla i våras satte sina spår. Under en hög stämma sa det pang i ena stämbandet. Det gjorde så ont.. ungefär som när man sätter ett ben i halsen, så kändes det. Jag hostade och hostade och kände mig dum på scenen.
Under sommaren och hösten har jag inte tänkt så mycket på det mer än att det gjort lite ont när jag sjunger. Men nu har det hänt något!
Nu kan jag inte prata mer än ett par meningar och sen gör det svinont! (ja jag är medveten om ordvitsen i dessa influensatider).
Så att skälla på barnen är uteslutet. Att prata med dagbarnen längre stunder går - sisådär..
Att sjunga, nej tack! Vilket förmodligen sätter en del käppar i hjulet inför julkonserten. Jag vill ju så gärna sjunga O helga natt med mina systrar!

Min kära sångpedagogsyster har sagt åt mig på skarpen att söka läkarhjälp. Jag får nog ta henne på orden, för det här går nog inte länge till.. Fy vad man blir trött och ledsen av att ha ont! Och fy vad jag gnäller ikväll! Sorry..
Imorgon bitti är en annan dag. Då mår jag bra igen.

Pysseldag

Jag har varit på pysseldag!
Hela kollegiet drog iväg till BRIO Lekolar i Stockholm för att sitta där och pyssla under 4 timmar! Allt materiel stod BRIO för, plus fika och matig macka.
Och oj så roligt! Vi pysslade för glatta livet.

Eftersom vi var tvungna att sluta kl 14 så ville man ju hinna med så mycket som möjligt, vilket gjorde att man kastade sig över materialet och ville göra allt samtidigt.
Jag hann:
Ett pepparkakskort: jag ville ha idén med mig hem.
Två änglar: Den större med hatt blickar nådigt ner från sin himmel med fransklänningen på. En filtad hatt pryder huvudet så fick jag testa det med. Jättekul! Ska beställa hem sånt efter jul.. Gjord av trekantig pappstrut, äggformad styrokon till huvud, liten träkula till näsa. Huvudet har jag klätt i magic lera, (en VÄLDIGT lätt och behaglig lersort som lufttorkar, man kan måla på den, den behöver inte brännas som cerniten och är giftfri. Den köpte vi hem!) En guldfärgad ståltråd virade jag runt den vitmålade struten, samt franssnöret. Ögonen är sådana där rörliga som jag satte upp och ner för att få dem att blunda. Vingar av fjäderboa och silverståltråd.
Den mindre har fabriksgjorda vingar, änglahår som är inquiltat i filt, och ett paljettband om håret.
Tre tomtar: med otvättad ull som skägg. Gjord av två blompinnar till ben, lera till fötter, en pappkon som huvud, tubstrumpa till mössa och skor. En träkula målade jag svart till den lilla näsan..
Ett grötljus: En liten terracottaskål målad i brunsvart färg, lite vit kant och sen flingstearin som smältes litegrann åt gången runt veken. Jag strödde lite kanel på det översta lagret innan det stelnade. Det doftar jul...

Jag kommer helt klart åka dit fler gånger!!
Följer du med?

Kort i butik? Nej tack!

I eftermiddags åkte vi hela familjen iväg till Gränby Centrum för att lite snabbt ta varsitt automatfoto. Vi ska nämligen söka visum, och då behöver man skicka med kort på sig själv.
Nåväl, väl på plats möts vi av upplysningen om att automaten är bortplockad och vi får söka oss in på en fotobutik.
En serie på fyra små foton per person kostar 199 kr. För hela familjen skulle detta alltså innebära 1200 kr.
Vi backade ut ur butiken. Och ringde Ryssland. Och fick det glada beskedet att skolfoton dger alldeles utmärkt!
Så för de 1200 kr som vi inte ville lägga ut blev det istället:
*6korv med bröd.
*En hårklippning på äldste sonen (Hurra!)
*En schampoo/balsamhållare till duschen nere
*Ett zinkfat och fyra blockljus som jag ska göra adventsljusstake av tillsammans med lite mossa, siffror och dekorationer.
*Servetter.
*Och pengar över.

Inte illa!
Glada och nöjda åkte vi hem och tog kort på mig och min make med digitalkameran.
I jul är vi inte här..

Konsert

Igår var jag på konsert. I Uppsala Konsert och Kongresshus, UKK. Faktum var att det var JAG som stod på scenen och sjöng! Ja, visserligen tillsammans med resten av kören och med Gladys de Pilar, Hannah Holgersson, Frida Björk som de framträdande solisterna och Margit Borgström som körledare/konferencier.
Men ändå!
En kanonkonsert, om jag får skryta lite! Av de 1000 biljetter som fanns att sälja gick hela 830 st åt! Salen var alltså nästan helfull!
Jag tror inte att det var den sista gången vi såg en sån här konsert gå av stapeln i UKK, (även kallad Kuben).

Margit Borgström: Känd från TV-programmet "Hela Kyrkan Sjunger" som sändes under en 10års period 1973 till 1983. Fortfarande verksam med sin nya kör Nardus som utgjorde stommen till den festivalkör vi medverkade i igår. Margit reser tillsammans med sin man Rolf fortfarande runt om i landet och besöker kyrkor, sjunger och undervisar med samma glöd och glädje som vi såg i TV.
Sångpedagog, politiker, musiklärare, sångerska, sitter i Kyrkomötet i Uppsala...

Hannah Holgersson: Känd sopran som sjunger fantastiskt! Om du får möjlighet att gå och lyssna på henne - gör det. Hon började en sång med att kula, bara det! Vilken sopran! Sjöng bl a "Fader Vår" och "I Himmelen, i Himmelen" så vi rös..

Gladys de Pilar: Behöver väl inte någon närmare presentation.. Spelar just nu för fulla hus i Stockholm i musikalen Hairspray. Skulle väldigt gärna vilja lära mig mer av henne.. Hon är en fantastisk sångerska! Sjöng bl a Andrae Chrouchs "The Blood" och "O Happy Day" så hela salen gungade.

Frida Björk: sångpedagog, musikansvarig i Citykyrkan, Stockholm. En underbar körledare, gospelsångerska och inspiratör. Har du möjlighet någon gång att sitta under hennes ledning i en kör - MISSA INTE DET! Du lär dig massor! Sjöng bl a Andrae Chrouchs "We are not ashamed".

Jag vill också titta!

Mina söner vid späd ålder:

Storebror blundar: "Jag ser racerbilar!"
Lillebror springer fram och lyfter på hans ögonlock: "Får jag se!"
:-)

Mätt

Vi har varit hos goda vänner på middag. O så trevligt! Ni vet, livet bara rusar på och man måste planera in ett sånt besök hos sina vänner och släktingar långt i förväg om det skall gå med alla de fullspäckade scheman man har.
Hemskt att det ska vara så när man tänker efter, men jag vill vända på det och säga: Jag har njutit av vetskapen att jag ÄR bortbjuden en onsdag kväll! Både jag och i synnerhet Åttaåringen har hunnit längta.
Lilla As reaktion när hon förstod var vi var är också värd att minnas:
"JAAA!!!" skrek hon och rusade mot ytterdörren.

Så ikväll har vi bara njutit. Och ätit gott. Och pratat. Och skrattat. Och servat barnen. Och pratat ännu mer. Och haft det bara bra!

En underbar och lyckad kväll ska inte innehålla mer.
Tack till Thulins!

Dagens boktips:

Ninaninaninana ninanananana ninanananininanana....

Tant Mittiprick, Betty McDonald, En bok för alla: En underbar bok om huskurer för allt från "vill inte städa-sjukan" till "väggrar-äta-sjukan". Vänder sig till barn i lågstadiet. En lättläst kapitelbok.

Pojken från Addis, Tore Samuelsson, Barnbokringen: En bok om en pojke som i 9årsåldern adopteras av en familj i Småland. Berättar tydligt om hur det kan kännas att komma till ett helt främmande land. Vänder sig till barn i låg/mellanstadiet. En utmärkt högläsningsbok.

På spaning i okänd galax, Chris Spencer, Ungdomsbokringen: Några ungdomar reser ut i rymden och hamnar på en planet inte så olik jorden, men den har sina problem. Vi följer utvecklingen med STOR spänning! Vänder sig till mellan/högstadieåldern. Otroligt spännande! Var en av mina personliga favoriter när jag var ung 13 år. Tyvärr har jag inte boken själv, men en julklapp ska den bli.. ;-)

Håll till godo!

Det där med vikten..

Jag har gått upp i vikt. Ingen tvekan om saken! Det märks på de kläder som krympt i garderober, och min spegelbild envisas med att visa en helt annan Emma än den jag är van att se.
Men jag mår bra! Så jag tar det lite med ro, och försöker tänka på vad jag stoppar i mig lite till vardags..

Så beklagade jag mig för en kollega idag och hon berättade vad hennes syster fick höra beundrande av ett av sina barn när hon en dag ställde sig på vågen:

"-Mamma! Vad duktig du är! Så där stora siffror har du väl aldrig haft förut!"
Barnet var häpet förundrat och mycket stolt över sin duktiga mor.

Så jag får väl sälla mig till det och uppmuntra mig själv:
"-Vad duktig du är Emma! Så här stora siffror har du aldrig haft förut!"

Afroaerobics

Skydda dig mot solen!
Fyra hörn
Höger fot - så frön i jorden!
boxas över huvet
Vänster fot - så frön i jorden!
baka bullar
Skörda!
Samla in
Krukan på huvet!
Högerhoppsnurr
Krukan!
Vänsterhoppsnurr
Glada fötter!
Starka steg fram.
Slå på trumman!
Tung rumpa hoppar först.

Det är allt. Men det är ruskigt kul!
*Pust* Vi ses på måndag kl 19.

Bönegrupp för tonåringar

O, mina barn, de ger mig så mycket glädje! Och ikväll lyckas de lite mer än andra kvällar. Den äldste är på bönegrupp, eller cellgrupp (en liknelse på kroppens celler) och meddelar mig detta genom följande sms: (ordagrant återgivet)

"Hej mamma jag ÄR på Sälggruppen nu kommer hem sen XD"

Jag tror jag måste ha en språkkurs med den unge mannen..

Om uppfostran, syskonkärlek och att säga förlåt

Jag sitter och jobbar på datorn och beordrar de två hemkomna skolbarnen att genast ta fram sina läxböcker och sätta fart. De lyder. 8åringen börjar smånynna medan hon skriver "veckans ord", det gör hon ofta och jag reagerar inte ens över det.
MEN DET GÖR STOREBROR.
"Tyst då, muttrar han. Syrran fortsätter.
"TYST!" säger han högre. Hon nynnar lite tystare.
"Om du inte är tyst nu så suddar jag ut det du skriver!" säger han skarpt. (Måste i ärlighetens namn säga att jag -trots att jag satt vid bordet- inte uppfattade det sista, annars hade jag sagt ifrån.) Men syrran tystnar inte. Då reser han sig, tar tag i papperet och suddar ut de två översta raderna på hennes läxpapper. Reaktionen blir naturligtvis att hon skriker rakt ut och DÅ vaknar jag.
"Vad gör du?!" utbrister jag.
"Men, hon tystnar ju inte!" blir svaret.
"Får du sudda ut hennes läxblad för det? Tänk om någon skulle göra så mot dig?" fortsätter jag i sann föräldrastil. Syrran storgrinar, högt och ljudligt, som taget ur en barnbok.
"Nä, men jag sa ÅT henne att vara tyst, men hon bara fortsätter för att retas!" kommer det från 12 åringen.
"Nu får det vara nog" dundrar jag, fortfarande arg. "Vad ska du säga till din syster?"
"Var tyst!" ryter han till syrran.
"Nej! Vad ska du säga till din syster??" frågar jag igen.
Mutter.
"Förlåt."
"Inte till mig, till henne!" fortsätter jag och höjer ögonbrynen.
"Förlåt, då" muttrar han
"Och så tar vi det från hjärtat" uppmanar jag.
Tolvåringen sänker rösten och hakan och gör en dramatisk gest med handen:
"Föörlååt!" mullrar han mörkt med något av en operaröst.
Jag tappar tråden. Och blir tvungen att vända mig bort i ett försök att dölja min skrattanfall. Det går dåligt och till slut frustar jag fullkomligt och skrattar så tårarna sprutar. Ungarna fattar ingenting. Och det förstår jag. Hur ska jag någonsin kunna förklara varför jag skrattar?

Röstproblem

I helgen hade vi en underbar körhelg med kören Nardus som utgör stommen för kören i en stor konsert i "Uppsala Konsert och Kongerss" som går av stapeln i slutet av oktober. (köp biljetter nu!)
Efter att båda dagarna missat större delen av uppsjungningen och dessutom känt mitt ansvar att hjälpa min stämma med tonerna (ni vet, då man vänder sig om och sjunger lite högre för att alla ska höra och sjunga rätt) var min röst minst sagt lite sliten. Eller rättare sagt, den fanns inte.
Så på måndagsmorgonen skickade jag ett sms till Min-Linda om att "Jag kommer till dig idag med dagbarnen, du får prata, så pekar jag". Sagt och gjort. Jag mimade hela dagen, (att viska är ju det dummaste man kan göra, det är som sandpapper för stämbanden!) och hon översatte. Barnen tyckte det var konstigt, det märktes, de tittade förundrat på mig och frågade gång på gång "Va?"
Så kom en väninna till mig förbi när vi var ute i parken. Ett av dagbarnen känner henne väl och började på lek slå henne i bakdelen. Jag försökte få honom att sluta utan ord, och min väninna hjälpte till:
"Nämen så får man väl inte göra. Vad säger din dagmamma om att slåss?"
Pojken tittar på mig och sen på henne:
"Äh, Emma kan inte pjata!" varpå han vänder sig om och springer till sandlådan.
Hm..

En övning i C-dur

Min lilla 4åriga tofsvippa är full i konster: Vi åt på IKEA häromdagen, min make, jag och våra två flickor.
(Pojkarna var hos kompisar..)
Lilla A satt och mumsade på sin "köttfärssås med konstiga makaroner" och begrundade något.
Helt plötsligt satte hon sig käpprak och pekade på mig:
"Mamma, sjung "ping"! (Låt oss för enkelhetens skull säga att det var ett C)
Så pekade hon på pappa:
"Pappa, sjung "ping"! (Ett E)
Storasyster fick nästa uppmaning: "Sjung "PIng!" (Ett klockrent G)
Sen pekade hon på sig själv: "Åsså jag: "PING!" (Höga C)
"En gång till! Mamma, ping, Pappa ping, Olivia PIng, jag PING!"

Mycket nöjd med sin insats fortsatte hon med sin mat.
Min make och jag tittade stolta på varandra, suckade och log lyckligt.

Hej!

Vill bara meddela världen att jag är stolt moster och ingift faster till 13 barn.
Den yngsta är inte ens ett år och har precis lärt sig gå. Sicken liten tok! Den äldsta är 19 år och har körkort, blev student med fina betyg i våras. Sicken en!
Ocj alla mina syskonbarn har jag förmånen att ha en go kontakt med! Love you all:
CB, JB, FS, MJ, ES, FH, ES, GH, VS, CGH, DJ, TB, LB.
Så där. Nu vet ni!
*Stolt*

Språklektion - eller man har inte roligare än man gör sig..

Mina systrar och jag brukar sjunga ihop på mindre tillställningar. Och om några veckor skall vi göra det igen på ett barndop.
De stolta föräldrarna har skickat önskemål på sånger, och eftersom min duktiga storasyster är den hon är så mailar hon genast över mp3-filer på de sångerna.
Men för en vecka sen slog jag på stort och införskaffade in egen bärbara dator, och låtarna ligger i den gamla.. Därav följande brev till storasyster. Och när man väl börjat är det så svårt att sluta. Jag fnittrade gott för mig själv när mailet skrevs, ska erkännas..
Här kommer, varsågod!

snäla hana kan du sjika låtarna ijen för ja har bytt dator nu å dom fins inte nu i min dator då kunde du sjika dem ijen då blir ja glad.
tack.
Hej då från ema.

På tyska:
Bitte, Hanna,
Können Sie Songs wieder zu mir?
Ich habe Computer geändert und sie nicht in den neuen.
Ich wäre so glücklich.
Danke!
/Emma

På brittisk engelska:
Dearest Hanna,
I would be most grateful if you please could be kind enough to send me the songs again?
I have lost them totally in the change from the old computer to the new.
Thank you for your kindness.
Your friend and sister,
/Emma

På finska:
Rakas Hanna,
Voitteko lähettää minulle kappaleet uudestaan?
Olen kadottanut ne täysin muutos vanhasta tietokoneesta uuteen.
Kiitos!
/Emma

På franska:
Chère Hanna,
Pouvez-vous s'il vous plaît envoyez-moi les chansons de nouveau?
Je les ai totalement perdue dans le passage de l'ancien ordinateur au nouveau.
Merci.
/Emma

På swahili:
Va?
Tack.
/Emma

På spanska:
Estimado Hanna,
¿Puede usted ser tan amable de enviarme las canciones de nuevo?
Perdí totalmente cuando cambié de la antigua a la nueva computadora.
¡Gracias!
/Emma

På gotländska:
Men seir duo hanna, kan duo skicka leåtarne till maig igean, for di jag har biytt daotor å dei finns inte iu dein nöye..
Tack.
/Emma

På norrländska:
He hit låtarna. Ja´ har dem int nå mer.
Tack ska du ha på för-hanne´.
/Ämma

Man har som sagt inte roligare än man gör sig.

Tron på pappas förmåga och en systers omsorg..

Vi har varit i Stockholm idag, hela familjen. Vi åkte till Tekniska Museet och släppte loss leklusten bland rymdfarkostar, experiment och byggnationer. Pojkarna och jag tillbringade en halvtimme på en 4D film om rymden. Riktigt kul när stolarna börjar röra på sig..

Kl 17 stängde museet och vi gick till bilen. När vi nästan hunnit ut ur stan frågade storasyster hur långt det var kvar? Hinner vi möjligtvis hem till Bolibompa och får hon gå ut och leka med kompisar?
Lillasyster: "Nej, kan vi inte åka till IKEA!?"
Mamma: "Men lilla gumman, IKEA har ju stängt nu också, precis som museet."
Lillasyster: "Men pappa har ju nycklar!"
*fniss*
Vilken tilltro till pappas förmåga!
Pappa kan ju allt: laga cyklar, fixa staket, laga bilen, måla, lyfta tunga saker, bära lillasyster, läsa böcker på kvällen, busa, skydda från faror, mm..
Klart han då har nyckel som passar till IKEA!

Vi hann inte till Bolibompa. Klockan hann bli 21 innan vi kom hem. Vi tog genvägen över Norrtälje för att köpa en ABS-box till vår trasiga bil.
När vi lämnade Norrtälje var alltså klockan 20.00 ung. Storasyster kom snabbt fram till att nu kunde alla barnen få somna i bilen! Så mysigt! Av med skorna, gosa ner sig så gott det går i sätet! Sen började hon försöka få lillasyster att somna:
"Om du slappnar av nu så ska mamma sjunga en gonattvisa för dig. Mamma! Sjung!"
*mamma sjunger lydigt: Godnatt små kamrater...*
Lillasyster: "Jag somnade inte.."
Storasyster: "Mamma! Ta en till."
*mamma sjunger: Jesus har en bok i himlen...*
Lillasyster: "Snark. Nä, jag somnade inte!"
Storasyster: "Då får du räkna får! Jag är fåren, så räknar du, ok?"
Lillasyster: "Ok?.."
Storasyster: "Bäää"
Lillasyster: "ett.."
Storasyster: "*tystnad* Bäää."
Lillasystar: "två.."
Storasyster: "bäää"
Lillasyster: "tre.."
.. ända upp till åtta. Då klarade inte lillasyster längre.
Storasyster: "Då räknar jag också, så försöker du somna!"
Sen bräker hon och räknar ända upp till 20. sen gör hon det tystare och tystare, ända tills tystnaden bryts av lillasyster:
"Du, dina fötter stinker! Ta ner dom!"

Jag lovar; jag satt mycket road i framsätet. Och samtidigt rörd över storasysters tålamod och omsorg över sin lillasyster..
God natt, alla små kamrater.

Vad är väl en husvagn med förtält..

Jaha.
Så var man ett förtält fattigare..
Ungefär kl 17.35 ringde en god vän och meddelade att vårt förtält på husvagnen ute i Siggefora hade blåst sönder. "Det är nog bäst ni åker ut och kollar det!"
Men vår bil har ju lämnats in på verkstad! Bromsarna är paj..
Hur ska jag göra nu då? Jag sat på en bushållsplats på väg hem från pianolektion med stortösen.
Var får man tag i en bil?
Jag ringde Robert. Han satt fast i Stockholm. (Vilka galna köer det är ut ur den stan på eftermiddagen!)
Jag ringde syrran. Hon var inte hemma.
Jag ringde mamma. Hon svarade. Och var precis på väg ut genom dörren från jobbet!
"Stanna där du är. Jag hämtar barnen hemma hos dig och sen plockar jag dig på vägen. Du kan ta min bil och barnen kan ju stanna hos mig under tiden."

Gulliga Mor.

Väl hemkommen till mor och far möts jag av far och en god vän till Robert och mig tillika husvagnsägare i Siggerfora.
"Emma, jag följer med dig ut till husvagnen. Hoppa in i min bil så drar vi."

Tack snälla Matti.

Vilket kaos vi möttes av! Hela förtältet låg som en skyddsmantel över hela husvagnen och pinnanra var spridda runt om. Allt på förtältsgolvet var blött, men stod kvar tack vare en kvinna i en annan husvagn som gått runt och plockat ihop våra saker. Det var bara att börja bära över allt till Mattis husvagn och ställa fint i en hörn av förtältet, dra ner vårt tält och slänga det. Det var helt sönder, sömmarna var spruckna och sidorna söndertrasade.
Suck.
Kvinnan som plockat berättade att det varit trombvindar som dragit fram över campingen mitt på dagen. Hagel- och störtregn hade kompletterat det hela. 4 förtält hade vinden skördat!
Suck suck.

Matti, jag och Robert som kom så fort det nu gick kom överens om att vi ska ha tillbaka det här. Hundrafalt! Ett nytt fint förtält som passar oss precis!
Så det så.

När jag blir stor..

Astrid igen..

Dagmamman: Astrid, vad ska du bli när du bli stor då?
Astrid: Hmm..
Dagmamman: Vet du inte?
Astrid: Joo!
Dagmamman: OK. Vad ska du bli, då?
Astrid: Jo, jag ska bli ett snällt monster som hjälper alla barnen med säkerhetsbältena!

WOW!
Vilka karriärsmöjligheter! Vilken härlig arbetsmiljö!
Frågan är bara: Vilken gymnasielinje ska flickebarnet välja?

Tänk vilka bra dagar det finns!

Idag är en bra dag. En härlig underbar segerrik glädjedag.
Jag har haft så roligt!
Imorse tog Min Linda och jag barnen ut på en lång promenad ända ner till affären. (Det tog en timme innan vi var där, för det finns ju hästar i en hage att titta på, och får. Det kan man ju inte springa förbi..)
När jag gjort mitt ynka lilla ärende i affären (fylla på busskortet) gick vi till en lekplats i närheten. Vilka glada tjut från barnen över en för dem ny plats, en lite skruttig lekplats! Barnen lekte, sockor och skor flög av med hast och nya vilda upptåg sattes med fantasins hjälp igång. Härliga grupp! Love them all..

När barnen började bli trötta och hungriga åkte vi BUSS hem. Bara det är ju ett äventyr om man är fyra år och alltid åker bil med mamma/pappa. Oohh, vad spännande det var, en plinga som lät, en osynlig röst som talade om vart man var på väg och en skylt som ömsom skrev ett vägnamn, ömsom "Stannar"..

Men när barnen ätit, lekt hemmavid och senare gått hem kl 14 gjorde jag något som jag faktiskt inte gjort förut:
Jag åkte ner på stan helt allena för att gå på kondis med en väninna!
Vi hamnade bakom varsin mango/chokladmousse med hallonsmoothie till. Väldigt god.
Och sen pratade vi.
Och pratade.
Och gick pratandes från konditoriet, förbi centrum och satte oss vid åkanten.
Och pratade.
I 2½ timme.

Så ljuvligt! Att få ventilera såna saker som man vet/undrar/funderar på och sånt som bara är mysigt att delge en god väninna.
Jag känner mig lugn, avslappnad, glad, väl tillmods, förstådd och relaxad.
Tänk vad tvåochenhalv timme spenderade på ett helt nytt sätt kan göra för själen!
Hoppas det inte går förlångt innan vi upprepar detta.
Ett stort tack riktas till Min Underbara Linda som tog flickorna åt mig under tiden.

Mina kära skatter..

de fyra barnen. de ger en så mycket i livet. Vem kunde ana det? Jag börjar definitivt känna mig som en medelsålders moder när jag skriver sånt. Jag kan komma på mig själv att bara sitta och titta på dem när alla fyra då och då sitter samlade. Vilken bukett jag har!
Och de små glädjeuttrycken som de ger, som förgyller min tid och värld så evinnerligt mycket! Den äldste, som inte kan komma in i ett rum utan att göra entre, lite lågt viska fram ett "ta tadadaaa!" för att göra oss uppmärksamma på at just han kommer. (Som att han skulle vara svår att missa med sin minst 176 cm långa uppenbarelse), tvåan som har en helt annan stil, men för den skull inte låter oss undgå att han minsann finns bland oss också. Vilken skådespelartalang och vilket ordflöde gossen har! Du milde..
Och så har vi de två yngsta. Den underbara storasystern som numera inte är så ofta hemma, utan far ut och in med kompisar, eller "ska-bara-hem-å-hämta-en-grej-å-nu-går-jag-till-nn-ring-när-jag-ska-hem-hejdå!"
Och så har vi lillan. Med alla hennes härliga kommentarer och miner.
I söndags satt storasyster och lillan med inne på mötet halva predikan. Det var VÄLDIGT tyst där inne, vilket är VÄLDIGT jobbigt för en liten flicka som onte kan vara tyst utan måste sjunga hela tiden.
"Sch, du får inte sjunga nu" viskade jag gång på gång, men utan resultat mer än att hon försökte sjunga tystare oh tystare.
Men när till slut hon insåg att mama inte var nöjd hur svagt det än var, så lade hon handen över munnen och sjöng tyst, tyst..
Det liksom brast på insidan av mig, och vi gick ut. Vilken tapper liten flicka hon är!
Jag var så stolt över mina båda flickor som klarat av att sitta stilla så länge.

Tänk vilken lycka att få vara mama till FYRA! Jag är rik..
(Inser att detta är et långt snyftinlägg från en blödig mamma, men ändå. Man måste nångång få utlopp för sin kärlek till barnen)

Brodway nästa..

Min lilla dotter på 4 år är en ständigt sjungande tös. Hon är faktiskt nästan aldrig tyst, till mångas glädje och syskonens förtret.
För den ömma modern är det ett säkert sätt att se hur flickebarnet mår. Så länge hon sjunger är allt som det ska. Slutar hon är hon trött, hungrig eller något annat. Ett talande exempel är när vi under vår semesterresa nu i sommar besökte det lilla "landet" Ladonia, beläget på den skånska kusten i Mölle. Ung 1,2km går man utför i en brant bergsbestigning som heter duga och inte rekommenderas för folk med dåligt hjärta osv. På vägen upp sen tog vi det lugnt. Dottern fick bestämma takten. Hon knatade på, tystnade och satte sig ner på en sten. "Jag är lite trött". Vi vilade i några minuter varje gång. Sen reste hon sig och gick vidare, sjungandes.. Men den sista biten var tung. Då var hon tyst, tills jag tog henne på ryggen. OMEDELBART börjar sjungandet och sen sjöng hon ända till bilen..

Så härom veckan var vi på IKEA med min syster och hennes barn för att avnjuta en lunch tillsammans, så vi satte oss i restaurangen. Lilla A åt sin mat och glass och började sedan nynnandes gå runt oss och en pelare vid vårt bord.
Hon var snart helt uppe i sin sång/musikal och skred fram,
gjorde rörelser som passade in till "texten", stannade upp och tittade uppfodrande på någon motspelare. Gick vidare och sjöng högt och ljudligt att:
"Idaaaag äääär en daaaaag!" varpå hon svepte med händerna i en vid båge, började vid hjärtat och sträckte kraftigt ut dem helt inne i sin roll.
Sen tystnade hon, generat - och gömde sig bakom stolpen.

Den närmste delen av restaurangen hade nämligen uppmärksammat den lilla. Satt och lyssnade, tittade, log och njöt.
Vad månne det bliva av denna lilla dam? Musikalartist?

Städa, tvätta, packa, åka...

Så där!
Nu är alla hemma igen och huset fylls av underbara läten; Barn som sjunger, barn som pratar, barn som bråkar mm.
Jag springer som en tätting fram och tillbaka till tvättstugan då alla barnens kläder luktar onämnbart äckligt. En vecka i skogen tar ut sin rätt.
Alla fyra barnen har dessutom lagts i blöt, så nu luktar de fräscht och gott som små nyponrosor. (Undrar var fjortonåringen kommer att säga om den beskrivningen?)
Mätta har vi också hunnit att bli trots röran som uppstår när en hel familj ramlar in med väskorna i hallen.
Livet på en pinne.
Imorgon styr vi kosan mot nya äventyr och ger oss ut på den mycket efterlängtade semestern. Var vi hamnar slutgiltigt har vi inte riktigt bestämt än. Det är det som är det fina med semester, tycker ni inte det? Att kuna ta dagen som den kommer och stanna om man hittar något spännande på vägen. Härligt.
Maken har kollat över bilen lite medan jag stökat omkring med tvätt och barngörat. Känns liksom tryggast att han gör den biten, jag kan ju ingenting!
Men tvätta kan jag! Så nu går jag och fixar det innan tvättiden tar slut.
Ha en härlig juli! Vi ses om typ två veckor!

vecka 27, underbara v 27!

Denna vecka har varit en ljuvlig vecka, på många sätt.
1. Tre av barnen är på läger. Två i skogen och en på lägergård. Vilket gör att ljud- och aktivitetsnivån här hemma sjönk drastiskt. Tänk att tre barn kan låta och hinna med så mycket hela tiden! Och det går ju inte åt någon mat!
Fyraåringen är hemma med mig. Och vad hon har undrat var de andra är! "Mamma ska vi hämta O idag?" har varit den ständiga frågan sen i måndags.

2. Vädret har ju varit tropiskt! Varma dagar, härliga kvällar och underbara nätter (dock med fönstret öppet för att inte förgås). Sjön har kallat på oss flera gånger och lillsnorpan har med liv och lust kastat sig i det store blå när tillfället getts, (men ändå tyckt att det är bra konstigt att ingen kompis, läs syskon, följer med hemifrån) Synd att min baddräkt försvann i början av veckan, måste ha glömt den i husvagnen..

3. Jag har haft kompledigt tre dagar, och i skrivande stund skulle jag ha haft dagbarn här, men de tog ledigt! Det känns som en gåva från ovan. TACK!

4. Jag har hunnit storstäda barnens rum! O, jag vet inte när jag senast kunde njuta av vetskapen att alla tre rummen är extremt rena och iordningsställda! Jag ska njuta av detta ända till imorgon när barnen kommer hem.

5. Jag har 25kg kött i frysen! Min mor och jag köpte 50 kilo ihop och igår stod vi således i två timmar och packeterade härligheten, min del: 17 kg köttfärs i 800g förpackningar och resten stekar av olika sort finnes nu i frysen, bara att ta ut och tillaga! Jag känner mig rik.

6. Räkningarna är betalda, och jag börjar äntligen vänja mig vid tanken på att det faktiskt finns pengar över efteråt! Vi har iochförsig aldrig någonsin lidit brist, men alla har vi väl varit i de tiderna i livet då det är så där knapert.. Jag är så TACKSAM till HERREN för att vi båda har jobb och bröd för dagen! (Pengar över efter räkningar har jag haft i många år nu, men den där gnagande oron i magen just när man ska sätta sig med räkningshögen hänger sig kvar, någon som känner igen det? Tror jag får göra ett inlägg om det nångång..)

7. Idag kl 16 går jag officiellt av för läsåret och skall avnjuta 5 veckor lång semester! Två av dem är vi borta, Öland och andra platser som vi hittar under resans gång. *Längtar*.

8. Jag har haft tid att sitta med fyraåringen den här veckan! Lyssna på vad HON har att säga utan att någon avbryter, läsa böcker som HON tycker om, hon har dessutom fått "sova över" inne i vårt rum, vi drog in madrassen. Hon tyckte att det var tråkigt att sova ensam.. Hon kommer alltid över till oss på natten, men att få somna på sin egen madrass på golvet i vårt rum, det var någit alldeles extra att ligga och fnissa åt.

9. Eftersom jag har kompat har jag kunnat sova längre på morgnarna. Alltså har jag inte gått upp förrän kl 9, även om väckarklockan ringt som vanligt, (glömde stänga av den). Vilket gör att jag när jag gått upp haft känslan av "utvilad" i kroppen. Jättekonstig känsla, men nyttig erfarenhet.
Nu vet jag hur det känns!

10. Tvätthögen hann nästan ta slut under veckans gång! Vår tvättkorg här hemma stavas "badkaret" och den är alltid full med kläder som vill dejta fröken Tvättmaskin. Hon är populär, den där.. Men nu ska hon få semester, även hon!

Så där. 9 timmar kvar innan jag ska befinna mig på lägergården för att få krama om världens ljuvligaste 7-åring! Lilla gumman, NU kände jag krambehovet komma över mig! Härlig känsla!

Tältvarning.

Syster H och hennes man har väckt tanken på att skaffa tält och åka utomlands.
En bra ide när man inte vill dra med sig en stor husvagn ner på kontinenten. Med ett tält klarar man sig ju långt.
Själv har jag precis provat ett sånt. Eller..
Egentligen var det en supersöt klänning inne på Lindex som jag hittade hängades på rean.
Till och med min storlek fanns kvar så jag gick glatt in i provhytten med den.
Puffärm, spetskant och ett sagolikt mönster! Vad kan gå fel?
Allt visade det sig.
Väl på såg det bedrövligt ut:
Den vackra spetsen som skulle inrama dekoltaget var förskräckligt.
Bysten såg ut som den var ihopträngd i en operakorsett (utan att för den skull synas alls).
Ett HAV av tyg som slutade nere vid knäna.
Jag såg faktiskt ut som ett tält.
Vilket får en att fundera:

Hur kommer det sig att vissa kläder som ser så fina ut på galgen kan se så katastrofala ut när de kommer på?

Varför kan inte alla vackra kläder bara fint forma sig efter just min kroppshydda och sitta som värsta designade hollywoodblåsan, smickrande och välsittande till max? Det är allt jag begär, det var väl inget? Att kunna fritt välja och vraka ur en stor garderob med matchande kläder och assecoarer och precis så där uppsnofsad ut - som Kerstin Brittsjö, Hanna, Agda-Magda eller alla andra?
Jag slänger ju vanligtvis på mig mina enda par jeans, en tröja/tunika (det är viktigt att den går ned över rumpan, den stora), och en hårsnodd som håller ihop min enorma kalufs.
Smink? Det består av en daycreme. Inget knussel och krångel. Smycken? Jag har ju ringarna på mig!
Man skulle vinna sisådär en halv mille om året att spendera på garderoben till hela familjen! Kunna unna sig TVÅ par jeans - och jackor till alla väder! Och skor!
Man kunde kanske till och med kunna kosta på sig en inköpare som en dag i kvartalet hjälper mig att hitta kläder-och-tillbehör till säsongen. Vilken dröm!

Så där.
Min deppiga skrivstund är snart slut och jag ser med glädje fram emot ett mer glatt inlägg nästa gång.

Jag köpte ett par shorts i stället. Som satt någorlunda snyggt över baken.
Och Syster F blir glad, för jag visar MYCKET ben i dom, (hon hävdar att jag har ett par riktigt snygga spiror, haha vilken lustigkurre hon är!)
Och så köpte jag vax. Aj.

Ingenting. Ingenting alls, faktiskt.

Så här på en helt vanlig torsdag tänkte jag skriva lite.
Men om vad?
Det har ju inte hänt något direkt speciellt intressant att skriva om, och att bara skriva för skrivandets skull verkar ju lite knasigt.
Men jag kan ju avslöja en liten hemlis, en dröm jag bär på:
Nä, förresten. Det gör jag inte.

Imorgon är det midsommar och SMHI lovar och bedyrar att det blir - regn. Tänk! Vilken glädje för alla astmatiker!
Men vi drar till Skansen i alla fall. Vädret där verkar bli bättre än här, hehe.
Just på midsommar ångrar jag innerligt att jag inte köpte de där Sverigeklänningarna som min älskade Syster H tipsade om för ett par år sedan. Även om jag så väl vet varför jag inte slog till. (När det regnar välling osv..)

Idag har mina öron och ögon svämmat över av information om hur mycket en femåring kan göra! 3 stycken i nämnda ålder konkurrerade högljutt ute på gården om uppmärksamheten på just deras konster: klättra upp på en stor sten, klättra ner igen, krångla sig igenom ett buskage, klättra högst upp på klätterställningen, cykla med en hand på styret, BYTA hand, hoppa AV cykeln i farten, sparka en fotboll hårt, se cool ut på en "Bobby Car"..
Ja, konsterna är många och svåra i årgång -03/-04 i år..
Och varje konst vill ju belönas med ett "wow" från en vuxen, eller i alla fall en lite äldre person som står i närheten.
Så nu kan jag verkligen säga det: "wow". Jag har tränat hela dagen.

Vilket onödigt inlägg!
Men det var kul att skriva.
Och nu ska jag göra kycklingsallad till imorgon. (Så kan ni säga "wow" till mig.)

Kraften..

Min Son den Äldre knäcker mig till skrattanfall ungefär dagligen med sina kommentarer, danser och entreer in i allsköns rum. Jag tror inte den gossen KAN bara GÅ in i ett rum, det är nog fysiskt omöjligt.. Man ska dansa som John Travolta, göra en pose, sjunga en stump eller på annat sätt annonsera att HÄR kommer faktiskt Världens Bästa Fjortis.
Och det är han!

Häromdagen skulle han steka sig ett par korvar. Som alla andra tonåringar är ju gossen ständigt hungrig och på jakt efter mat.
Stekpannan tog förmodligen för lång tid på sig att bli varm, för rätt som det var hörde jag honom mumla bortifrån spisen med handen utsträckt över pannan:
"May the Fourth be with you.."
Sen vänder han sig mot mig och flinar glatt.
"Den du, mamma! Den var du inte beredd på!"

Ja, se dagens ungdom..

*stolt*

Gissa vad jag uppbringade kraft att göra idag efter jobbet?

För att Sonen fyller 14 imorgon.

De blev goda.. Mmm.. Och barnen är lyckliga.

Syrran var här och provsmakade med sin familj.

Dagen efter..

O, festen blev lyckad!
Nästan alla familjer kom, det saknades bara två, en familj var bortrest, den andra hade sjuka barn..
Men barnen sjöng, de var så duktiga!
Och vi fikade, det var så gott!
Barnen fick present, vilken lycka! (Såpbubblor med en rätt cool figur som "Blåsare".)
Alla föräldrarna fick sen ta sina barn i handen och gå på vernissage. Det var inte för inte som vi stolta såg oss runt och konstaterade att det var teckningar uppsatta på varenda vägg i hela lokalen, och en del i kapprummet.
Ett bord med trolldegs-maskar/-sniglar, kikare i papp, julgranar av makaroner och glitter, pappmuggar med barnens plantering av Blomma, och lite annat smått och gott stod i ett hörn och pockade på uppmärksamhet. Allt var så fint! Tänk att man kan bli så glad av att se barnteckningar och pyssel! Det blir ju så charmigt när barn får klistra/rita/skapa själva. Vad gör det att bomullssnögubbens ögon hamnar nedanför kroppen och att den svarta hatten är fastklistrad HELT på sniskan? Eller att teckningen där fyraåringarna skulle rita sin familj blir ett ovalt virrvarr i grönt? (Fast pojken som gjorde den förklarade snabbt att "Min familj åker flygplan." *fniss och försöka hålla god min*
Idag är jag trött. Men glad. Och längtar till ikväll då jag får lägga mig.

Sommarfest..

Imorgon smäller det!
Då är det sommarfest för dagbarnen och jag längtar SÅÅ - tills det är över..
Två mycket intensiva dagar har jag och min kollega avverkat, ingen av oss har kommit isäng före natta och igår blev det låång arbetsdag, 09 - 23. (Vill tillägga att i mitt yrke finns inga raster.. Inga fika pauser i nåt fikarum och inga lunchraster i lugn och ro.)
Men nu är Lokalen smyckad och fin, vernissaget uppsatt och alla pysselpåsarna iordningsställda. Det är så fint! Ni skulle bara se!

Eftersom golvet i gårdslokalen är under all kritik bestämde vi oss för att våtmoppa, så vi hällde ut fyra hinkar med vatten på golvet, klorin och medel och sen skurade vi.
Resultatet blev: Fräscht!
Sen har vi dukat långbord med vita bomullsdukar och blå löpare, blåa värmeljus i blåa ljuskoppar, vi har köpt blåa prinsesstårtor. Gissa vilken färg stolarna i lokalen är? Blå! Det hade jag inte tänkt på, men vad lyckat!

Igår kväll sprayade vi 18 st COOP påsar i guldfärg och har klistrat över loggan med barnens namn på ena sidan och Vår Egen Logga på den andra. Varje barn får ett litet personligt kort hängandes i handtaget med en text som beskriver deras personlighet/utveckling uinder året. I den ska de få lägga alla sina teckningar och pysselsaker som nu hänger på väggarna runt om i lokalen.

Barnen ska sjunga för sina föräldrar, tre av barnen ska få sjunga en vers själva.
Hoppas festen blir lyckad!
(Och hoppas inte att några föräldrar läser detta innan festen börjar..)

Vad gör man med 17 barn när det spöregnar?

Jo.
Man krånglar på alla barnen regn/galonkläder och säkerhetsvästar. Sen sätter man allihop i bilar och åker ut till kollegani Vittullsberg.
Väl ditkomna sitter vi i ring på den inglasade altanen och sjunger sånger och äter frukt. Sen ställer vi upp alla barn och vuxna på led, de minsta i vagn, och ger oss ut att vandra!

"Se alla kossor och hästar som våryra skutta, hoppa och leka för att hälsa våren, den underbara!"

"Beskåda den lilla masken som kryper på stenar och vägar!"

"Låt dig slås av häpnad over den lilla snigeln som sakta glider fram i det våta gräset!"

Nä. Vi sa inte så. Men vi SÅG allihop! Och barnen var SÅ fascinerade över allt de såg!
Efter en stunds vandring gick vi in i skogen och delade gruppen, de mindre (1-2 år) gick hemåt igen. 3-5 år gick en bit till och plockade kottar! En hel hink full! Dem ska vi göra kottdjur av. Sen. O så kul!
Och så fina vattenpölar där fanns! Barnen och jag hoppade så det stänkte långt upp på benen.
"PLASK! HAHAHAHAHAAA!"
(Ibland undrar jag om det är barnen eller jag som har mest kul..)

Vi gick hemåt blöta men med glatt humör - och där väntade redan en underbar doft av våfflor på oss. Barnen bänkade sig och åt av hjärtans lust. Vi dagmammor/dagmorfar fick också smaka - alla blev proppmätta!
De barn som inte hade gjort klart sina tussilagotavlor fick efter maten tillfälle att göra dem, och vad fina de blev! Det ska bli skojjigt att hänga upp och visa alla föräldrarna på sommarfesten.
Sen åkte vi hemåt igen, mätta, glada och nöjda över vår dag.

Grattis på Mors Dag!

Morsdag
Ur broschyren "Anvisningar till firande av Mors dag" 1920:
1.Svenska flaggan hissas från hemmets flaggstång.
2.Mor hälsas om morgonen med sång av barnen.
3.Hon bjudes före uppstigandet på gott kaffe och bröd, berett av barnen. Hon hedras med blommor och en liten gåva.
4.Henne beredes, så långt det är möjligt, vila och frihet från allt hushållsarbete under den dagen. Barnen bädda, sopa, laga mat och diska.
5.Vid eftermiddagskaffet eller på aftonen hålles en liten högtidlighet, där far i huset medverkar.
6.Något vackert läses upp utantill, och hjärtats tack bringas Mor, som är hemmets sammanhållande kraft.
7.Barnen utbedja sig Mors förlåtelse för ohörsamhet och bristande tacksamhet, för allt som vållat Mor sorg, suckar, bekymmer och svårigheter.
8.Frånvarande barn hälsa Mor med brev eller telegram eller vykort, som särskilt gjorts och tillhandahålles för Mors dag.

Jag fick sång, blommor och ett eget tillverkat kort av mina barn.
Och det lyckades med konststycket att VÄCKA mig - i HUSVAGNEN med sång!
Jag är så nöjd med mitt firande - fattas ju bara annat..
Och grattis till alla ni fantastiska mödrar därute! Och allra mest grattis till Världens Bästa Mor, nämligen Min!
(Och Mette, förlåt, för jag har snott "anvisningstexten" från dig - men den var ju så fin!)

HEJ!

Hej och välkommen!
Du får jättegärna lämna en och annan kommentar när du är här och läser.
Jag håller på att bli riktigt nyfiken på hur många som egentligen är inne här och läser..
Kram på er!

Londonresan (Del 1)

Jag är är hemma från min resa till London. Och GISSA om jag har njutit! Jag gick omkring med ett sånt där fånigt leende och gladde mig så!

Här kommer reserapporten som utlovat:

VARNING!
Sätt dig väl tillrätta och hämta en kaffebalja, för det här kommer att ta tid att läsa..

ARLANDA:

Att tänka på: nya regler gäller för handbagage; man får inte ha med sig flaskor innehållande mer än 100ml/flaska och allt flytande ska ligga i plastpåsar med zipfunktion. Detta visste ju inte jag och blev av med både schampoo och min nyinköpta Garnier hårinpackning. Hoppsan!

Men när vi stoppat mascara, läppglans, tandkräm, makeupborttagning, och allt annat som kan upplevas som flytande i plastpåsar kom vi igenom. Och fick trä på oss skärp, skor, jacka handväska och stoppa ner plastpåsarna i kabinväskan igen. Vilken procedur!
Sen satte vi oss i godan ro för den första av våra pratstunder om ditt och datt.

(Innan vi gick igenom passkontrollen frågade Petra om jag behövde kissa. Jo kanske det, svarade jag och skuttade iväg. Petra frustade till av skratt och kommenterade vår yrkesskada: att inte reagera över att någon frågar om behovet att gå på toaletten på det sättet.. Håhåjaja.)

I planet placerad vid fönstret snett framför oss satt en överraskning: Min egen Bonus! (Jag har adopterat en moster). Vi frågade karln bredvid mig om han ville byta till fönsterplats, och det var nu inga problem. Hu vad trevligt vi hade det hela vägen till England! Mycket prat blev det..

Bonus skulle till sin dotter i en annan stad i England så väl framme på Heathrow åkte hon vidare mot nya äventyr.

Vi satte oss på direktlinken till Paddington efter att skaffat varsitt Oystercard, tunnelbanekortet. När man sen lämnar in det innan hemresa får man tillbaka panten!

Skaffa Ett Sånt, det tjänar man på om man tänkt åka tunnelbana, vilket för övrigt är väldigt enkelt att göra. Alla stationer är väl utmärkta på kartor överallt i tunnelbanan, på tågen och en röst i högtalarna som berättar vilken station man kommer till härnäst och vilken linje som du kan byta till därifrån. Så genomtänkt för alla Londons turister!

Väl framme på Paddington Station började vi fundera på var vi skulle - och genast kommer det fram en vänlig själ och visar oss vägen genom att följa oss till rätt dörr, peka och förklara. Såna är de, Londonborna!

Hotellet låg bara runt kvarteret så det var enkelt att hitta. Men vilket RUM!

En stenhård säng, 140 cm bred, trots att Petra ringt dit på torsdagsmorgonen och försäkrat sig om "two twinbed room". Tur vi fick ett extra lakan att lägga emellan oss som gräns.. :-D
Men kuddarna var i alla fall helplatta så det jämnade ut sig.. *fniss*

Toan på rummet var som följer:

"1. Backa in - det finns inte utrymme att vända sig här.

2. Håll händerna istyr - dörren smäller igen automatiskt med en duns som hörs över hela hotellet.

3. Titta inte bakom gardinen i fönstret - där har vi inte dammtorkat."

Fredagen 15 maj 2009:

Vi började morgonen med en English Breakfast på hotellet innan vi begav oss ut i staden för att leta upp var vi kunde hämta ut våra biljetter till "The Original Tour", en guidad busstur runt stan. Trodde vi.

Men det visade sig vara en biljett som räcker i 24 timmar, du får hoppa på och av dessa röda bussar hur mycket du vill, och dessutom alternera mellan de olika linjerna. Det ingår en båttur på The Thames och en guidad promenad tur och se "The Changing of the Guards" vid Buckingham Palace.

Det sista i raden ovan gjorde vi först - och vi var så glada att vi gjorde det! Guiden Rebecca var så rolig i sina målande berättelser om kungahusets!

Och OM vi fick se soldater! "I promised you soldiers, and here they come!" ropade hon efter det vi sett statyer, Buckingham Palace, poliser och hört flera historier om kungahusets alla tokar.

Och visst kom de. Vanligtvis kommer det ett litet kompani med Bröderna Fluff, men här kom verkligen hela SLÄKTEN! Och med Kusinerna Fluffs Blåsorkester framför sig! Till och med Rebecca "was excited" och studsade upp och ner. De höll på att öva inför drottningens officiella födelsedag (den 3 juni), och gjorde Changing of the Guards med pompa och ståt.

Efter denna trevliga upplevelse gjorde vi en lunchpaus på ett välkänt matställe för att sen spendera resten av dagen till sightseeing.

Ett besök på Starbucks för resans första Cappuccino avslutade "rasten".

I väntan på bussen hände det något. Det började dugga! Vi bad redan i bilen till Arlanda om fint väder eftersom väderleksrapporten sa att det skulle regna fredag och lördag stötvis och hällande på söndagen. Så vi upprepade vår bön och bad Jesus om fint väder - för vi var ju ute. Gissa vad som hände... :-) Det slutade ganska fort.
(Detta hände två eller tre gånger till under de två dagar vi var i London, och så fort vi bad slutade det. Gud var VERKLIGEN med oss! En gång gick vi in ett köpcenter när det började dugga och jag bad tyst inom mig :"Jesus nu går vi snart ut igen och då måste du stänga av kranen. Vi vill inte ha regn idag." När vi kom ut var det perfekt vandringsväder igen. Så kom inte och försök slå i mig att Gud inte skulle vara på min sida när det gäller väder. Jag har upplevt detta så många gånger så du kommer aldrig lyckas. Gud är på min sida, så det så!)

Bussturen kommer jag inte kommentera så mycket, mer än att om du åker till London som turist: KÖP EN SÅN! Du ångrar dig inte och du hinner se allt som man vill se. Alla bussar har antingen en guide som berättar eller så får man hörlurar som man enkelt kopplar in i uttaget och lyssnar på guidningen. Smidigt!

Vid Towern of England på andra sidan stan hoppade vi av. Därifrån tog vi båten tillbaks till Big Ben och the Parliament. Även här fanns en rolig guide som bubblade på. Men tyvärr hade jag lite svårt att hänga med, då det var ganska mycket pratsurr omkring oss och ljudet inte var sådär hundra, men det jag förstod och hörde var underhållande.

Här är en bild på Towern Bridge med HMS Belfast i förgrunden taget från bussen körandes på London Bridge:

Min make tyckte bäst om den här av alla bilder jag tog:

"Det ser ut som en bild taget på 1940-talet med den skärpan och blåa ljuset."

Jag är lite benägen att hålla med.. (*vad bra jag är på att ta kort*)

Gruppfoto på båten Min alldeles egna tolk ;-) The London Eye

Parlamentet, en imponerande syn Big Ben och The Parliament sett från båt

Efter det att vi klivit av båten och fotograferat Big Ben ännu en gång gick vi förbi Westminster Abbey och funderade en stund på att gå in där.

Det kostar dock en del, så vi nöjde oss med att försöka fota utsidan. WA är en fantastisk byggnad med många tinnar, torn och utsmyckningar. Och den är hög. Det gick inte att ta kort på hela byggnaden OCH en glad Emma eller Petra samtidigt, så vi fick nöja oss med glad Emma och Dörr.

Sen vände vi våra steg mot hotellet igen. Det var en bra bit att gå innan vi kom tillbaka till hotellets regioner, så vi stannade för en kopp kaffe på ett Starbucks. Utsikten var förskräcklig. Mitt emot oss på andra sidan gatan var en stor grå byggnad. Alla fönster var fördragna med gråa gardiner. Vi satt och smuttade på vårt kaffe medan vi kommenterade den fula tråkiga betongbyggnaden.

På kartan hade vi sett att Scotland Yard skulle ligga i närheten. Vid närmare eftertanke..
Varför står det en vakt med K-pist framför den där dörren på andra sidan vägen? ahaa..

Efter ett snabbt besök på hotellet gav vi oss ut igen för att leta reda på Primemark, Londons svar på Ullared. Och OJ! Så stort! Så mycket kläder! Så billigt! Så mycket folk! Så lång kö till provhytterna! När prislappen stod på 8 pund tvekade vi inför det dyra priset.. (Dagens kurs är 1 pund = ung 12 kr).

Efter att ha spenderat en del pengar på kläder åt oss själva gick vi in på en indisk restaurang för att äta innan vi gick tillbaka för att sova. Det nya rummet låg i på källarplanet, men hade två riktiga sängar med helt ok kuddar. Vi sov gott..

London, here I come!

Idag är dagen D!
I eftermiddag sätter jag mig i en bil som tar mig till Arlanda och därifrån med flyg till London!
Tjohoo!
Jag ska turista som en galning och titta ordentligt på allt som mina ögon landar på:
Picadilly Circus, Kensington Palace, Big Ben, Brittish Museum, Madame Tussaud osv.
Och Röda Bussar. Dem får man ju liksom inte glömma. En och annan vakt med Bröderna Fluff-hår ska jag också klämma in i sightseeingen.
På lördag ska jag rösta på Sverige och Malena Ernman! Haha! Det kan inte ni!

Och OO vad det ska bli trevligt! Min mage har ung 384 fjärilar som fladdrar runt av glädje och ger mig energi att fara runt som en tätting här hemma för att fixa sånt där som är helt onödigt egentligen, men som verkar så viktigt just nu: Dammsuga, städa undan, blogga, kolla facebook, städa lite till, skriva listor över fredagens och helgens aktiviteter till barn och make, ringa Petra otaliga gånger med de mest underliga frågor ("hur är måtten på din väska, Petra? Tror du min går in i kabinen?"), och bädda sängarna till hela familjen. (Nä. Det sista stryker jag. Det får de göra själva.)
Nej, nu är tiden vid datorn slut. Nu ska jag titta ienom mina listor igen.
Vi hörs efter helgen!

En Tonårsförälders upplevelser, önskan och bön.

När min mamma var strax under fyra år dog hennes mor, alltså min mormor. Min morfar blev då ensam förälder till en pojke och fyra flickor, min mor var yngst.

Morfar var härligt frälst. Han bad till Gud om hjälp att uppfostra och leda sina barn, samt verkligen kunna urskilja vilken som var den rätta/rätte för dem alla.

Snacka om att han fick bönesvar!

Vissa pojkar kom inte innanför dörren, andra var välkomna. En pojke som uppvaktade en av mina mostrar var inte välkommen, punkt slut - tills han blev tillsammans med en annan av systrarna. Då var han SÅ VÄLKOMMEN! Och de är lyckligt gifta än idag.

Gud hör bön! Jag tror på det. På riktigt!

Och det betyder ju självklart att jag också tror på Guds existens och att Han bryr sig om hur det går för lilla mig och min familj.

Hur väl förstår jag inte morfars bön nu, när mina egna barn växer och den första redan blivit tonåring! Hur mycket önskar jag mig inte den känsligheten när det gäller barnens val av make/maka!

Man älskar ju sina barn så att det gör ont ibland, och den högsta önskan man har för dem är ju att de ska bli lyckliga i sina liv, vilken väg de än väljer.

Min mor sa: "Du får bli precis vad du vill i livet - bara du har Jesus i hjärtat."

Jag säger lika till min barn. Att ha Jesus med mig i allt jag gör - det är A och O för mig.

Jag vet att min morfar bad för alla sina barn och barnbarn när vi kom. Jag är honom så tacksam!

Jag vet att min farfar och farmor bad för alla sina barn och barnbarn. Jag är dem så tacksam!

Jag vet att min mor och far ber för sina barn och barnbarn och har så gjort sen vi låg i magen och från dess även inkluderat våra män/fru. Jag är dem så tacksam!

Nu är det också min tur att sälla mig till den skaran. Att be för mina barn, deras liv och deras fruar/män. Bättre gåva kan man väl inte ge.

Varför detta långa inlägg just ikväll.då?

Jo.

För tidigare ikväll ringde det på dörren. Därutanför stod det två tjejer på 12 eller 13 år och frågade om inte Kr skulle följa med och spela fotboll, varpå de sträckte på halsarna för att se bättre in i hallen där Kl stod. Kr sa nej. Och stängde dörren. Och kom ut i köket till mig:

"Alltså, dom där tjejerna, dom var bara här för att titta på Kl. För jag vet att deras kompis A är kär i honom och hon sa att dom skulle komma hit och kolla in honom."

"Ööhh.. Va?" hördes en målbrottsröst från hallen.

O, Lord. Vad svarar man som mor på det? Jag blev nipprig och fnittrig och insåg att jag har två stycken populära pojkar hemma hos mig som tjejerna i området pratar om! Hjälp!

En ny era i mitt liv har börjat.

B eller D - det kvittar väl?

Min systerson T, 4 år ringde mig häromdagen.
Jag måste få glädja era mungipor genom att återge samtalet:
- HEJ min Emma, det är T!
- Nämen hej T! Vad gör du idag?
- Jag leker bensin!
- Ojdå, vad spännande. Det har jag aldrig gjort, hur gör man då?
- Jo, man står i sängen och hoppar: hopp! hopp! och sen hoppar man ner: Flupp,, PLUMS!

Vilken bra förklaring! Jag såg hela leken framför mig: hur han pumpade in sig (hopp,hopp) i slangen och sen rusade genom den (flupp,,) för att till slut landa i bilens bensintank (PLUMS).
En superkul lek ju. Värd att upprepas om och om igen.

-Men nu får du prata med min mamma F. Hej då! avslutar T och med ett prassel i mitt öra langas telefonluren över till den ömma modern. Jag skrattar och kommenterar vilken fantasi T har som kommer på idén att leka bensin.
Min syster harklar..
- Jo men det är så att han har inte riktigt fått alla B och D att hamna på rätt ställe än. Vad han egentligen leker är Delfin..
Skratt igen, denna gång över mosterns konstiga öron som inte hör ordentligt..
Men bilden i min fantasi var glasklar även i denna lek. Klart som korvspad att Delfinen står på klippan (sängen) och hoppar (hopp, hopp) och sedan studsar vackert ner (flupp), gör en kullerbytta och sen en spiralsnurr rakt ner i vattnet (plums) så att solglittret splittrar sig och man får kisa för att se söderhavsön i horisonten.
Hurra för Delfinen Bensin!

Gissa vad jag ska göra om två veckor?

Om två veckor lite drygt åker jag på en weekendresa till London! Jippii!
Jag har velat åka till London i ungefär 5 år nu och äntligen blir det av.
En väninna och jag drar på torsdag kväll och kommer hem på söndagen. En husmoderssemester, alltså!
Min väninna är mycket berest, kan man säga, flygvärdinna, bott både här och där i världen och minst trespråkig, engelska som modersmål. Vilken reskamrat, va! Jag är avundsjuk på mig själv.

Vad vi ska göra i London?
Turista!
Jag ser fram emot att få stå på Picadilly Circus med kameran i högsta hugg och - som en sann svensk - smånynna på ni-vet-vad, sen hasta vidare och titta på än det ena än det andra.
Men P har koll. Hon lägger upp en rutt och jag hakar på, glad att få leva.

Bara för skojs skull surfade jag runt lite för att kolla om det fanns någon därute som hade en underbar rutt klar på alla de ställen man vill SE och dessutom vad de olika inträdena ligger på.
Hittade inget.. Men det där att surfa länge och verkligen gå in för att leta är liksom inte min grej, ska väl tilläggas.
SÅ efter min resa kommer ni förmodligen att drabbas av en utförlig reserapport med prisuppgift och kanske lite bilder på underbara motiv från denna stad.
Det där med packning kör vi light. Ett par bra promenadskor, kläder, toalettväska, pass och kontokort. Klart!

Mjölk är livet..

Jag har varit i affären och handlat igen.
Inte så mycket att skriva om egentligen, för det är jag ju sisådär varannan dag, alltid är det något familjen behöver.

Ofta är det mjölk. I vår lilla familj där det bara finns två vuxna, två pojkar i nedre tonåren (snart 14 och 12) och två flickor 7 och 4 år, alltså 6 personer, plus dagbarnen, 5 st, går det åt ungefär 20 liter mjölk i veckan.
Det var väl inte så mycket!

Så när jag är och handlar mjölk så är det ju ingen idé att köpa mindre än 10 liter i taget, eller hur? Det blir desutom billigare med rabatten man då får.

Så ikväll var det dags igen. Jag plockar på mig mina 10 liter, springer runt och kompletterar med det andra jag skulle ha och går till kassan. Jag har där för vana att aldrig lyfta upp korgen förrän allt utom mjölken är urplockad. Min rygg pallar inte allt för tunga såna lyft - jag vet för jag har testat med dåligt resultat. MEN idag när jag började plocka ur min korg flyger den helt plötsligt upp av sig självt och den vänlige herrn bakom mig säger:
"Ja, det såg så besvärligt ut för dig att böja dig så hela tiden."
Sicken trevlig herre.
Sen hickar han till när han får se all min mjölk:
"Oj, vad ska du göra med all mjölken?!"
Jag förklarar och han suckar imponerat.

Det får mig ögonblickligen att tänka tillbaka ett år då jag på samma affär med inköp på samma mängd mjölk har två tonårskillar, typ 15-16 år bakom mig. Den ene var säkert ensambarn och laktosintolerant:
"Kolla! A´ men koollaa ´rå! Va´ ska hon göra va´? Värsta pannkakspartyt eller?! Men kolla ´rå!"

Glädje i mungipan.
Tänk vad mycket kul man kan få vara med om i en affär!
Jag har mer att berätta om detta underbara ställe, men det tar jag en annan gång.
Sov sött nu, allihopa! Imorgon väntar nya tag - och mjölkpaket.

Husvagn...Oooo Husvagn...

Nu är den här!
Husvagnen i all sin härlighet är på plats till användning för ännu en säsong och allt är på plats!
Ja, förutom diskborsten som jag hett önskade att jag inte hade glömt.. Det löste sig emellertid och vi har tillbringat ett första underbat dygn vid vår egen lilla "stuga" med sjöutsikt.

Min make tillbringade tiden med att fixa till ett och annat som han tyckte behövde en uppfräschning efter vintern och sen tog han och svågern C naturligvis ett eller två varv för att spana in och inspektera "ägorna".
Det sistnämnda går ut på att gå runt våra husvagnar, peka och kommentera, kolla elmätaren lite då och då, laga en lucka och fixa en elkabel, sätta upp en lampa/lykta - och i övrigt stå och småprata medan de grillar den medhavda maten.
Syster H och jag tycker att det är så mysigt så.
Vi tillbringar tiden med att putsa inuti vagnarna och bädda opp med rena lakan, ställa in alla varor som vi dragit med ut och fixa till lite mysigt.
Hmm.. inser precis att vi på så sätt också "inspekterar ägorna".. (Hoppsan!)
Jaja, låtom oss sammanfatta det så här: Alla gör de det är bäst på och trivs så bra så med det.
Jämställdheten är total ;-)

Summa kardemumma: O vad vi trivs i vår husvagn!

Konsert i Uddevalla

Så är jag hemma igen efter en resa tur retur till Uddevalla.
Världen idag hade anordnat en konsert i Pinstkyrkan med Margit och Rolf Borgström och Roland Utbult som medverkande. Syster H och jag hakade på och körade.
När vi som familj hade övat och ställt in ljudet i kyrkan kom Roland dit. Han är en härlig man, en sån som när man träffar honom för första gången tycker att man känt honom länge, genomärlig och totalt bara Jesusstrålande.
Frågan om han ville ha lite stämmor bakom sina sånger kom upp, och vi övade in några av hans sånger trestämmigt; "Vid Dina fötter", "Till vår Gud", "Då ska glädjen bryta fram".
Vilka texter det är! Roland har verkligen en förmåga att skriva texter som berör på insidan, som man blir glad av. Och det var SÅ ROLIGT att sjunga de sånger som vi sjöng i ungdomskören hemma. De satt i bakhuvudet alla tre, bara att plocka fram och damma av, så att säga ;-)

Konserten var annonserad som Hela Sverige sjunger, och det kändes att publiken kunde de flesta sångerna i textbladet, de sjöng glatt och lätt med i allsångerna och det var en härlig stämning i Pingstkyrkan bland både gamla och yngre.
Vi fick efteråt veta samarbetet mellan kyrkorna är stort och de har många engagemang som sträcker sig över kyrkgränserna, och det märktes på folk. Det var så många som kom fram och ville prata efteråt, tacka och bara småprata. Det är härligt! På en del ställen står folk efter mötets slut kvar längst bak i lokalen och tittar, en del nickar och några få tar som hastigast i hand.
Vi blev kvar i minst två timmar efteråt och satt och pratade med de medverkande och ett underbart par som är med i församlingen. En härlig bönestund fick avsluta kvällen. Är inte sådana kvällar bara bäst! När man tillsammans med andra troende får avsluta i bön! Vi har ibland när vi haft gäster hemma hos oss slutat kvällen med bön och lovprisning, och man är så glad efteråt. Mera sånt! Om du aldrig prövat det hemma så testa - det är lite jobbigt att föreslå de första gångerna, men när man väl börjat be så känner man vad alla trivs och blir lyfta av det. (Smaka och se att Herren är god, liksom).

Åter till sångerna.
Jag måste få citera refrängerna vi sjöng med Roland. Tillsammans blir de en helhet som börjar med jordelivet - att stilla sig inför Gud och prisa Honom - och slutar i en glad och längtansfull förströstan på vad som väntar oss en dag:

"Jesus, vid Dina fötter stannar jag till och vilar ut.
Ingen kan ge en sådan värme och fylla min själ med ljus.
Jesus, vid Dina fötter lyssnar jag till Ditt levande Ord.
Hela mitt liv vill jag leva
Hela mitt liv vill jag leva
Hela mitt liv vill jag leva Nära Dig"

"Till vår Gud Vill vi ge all lov och ära

Till vår Gud Vill vi be att vara nära

Till vår Gud Vill vi sjunga jubelsånger

Till vår Gud"

"Då ska glädjen bryta fram när vi alla är tillsammans

och vi sjunger nya sånger, hemma hos vår Far!

Och det bästa utav allt är att vi får möta Jesus

då ska vi få dela glädjen, hemma hos vår Far."

Så vill jag leva.

Hur man löser problemet en cykel, två barn.

A och V sitter och leker på golvet. Klockan är halv nio, och på en timme har de hunnit hälla ut allt lego, alla bilar och sitter nu och funderar på hur kul det vore att gå ut.
"Ja! vi kan cykla!" säger A.
"Men min cykel är ju hemma", svarar V
"Då får vi turas om", blir svaret. "Jag kan cykla först, och sen cyklar du, och sen cyklar jag och sen.."
"Nej, jag vet!" svarar V med ett stort heureka-leende och en röst som nu låter höra att han har funnit den optimala lösningen som garanterat kommer göra alla nöjda:
"Jag cyklar - så springer du!"

*Och dagmamman i köket ramlade ihop i en hög över bordet i ett försök att dölja skrattanfallet*

I Rätten

Idag har jag varit på Tingsrätten och vittnat i ett mål.
Hu så pirrigt!
Vem kunde ana att lilla jag skulle sitta som enda vittne och berätta om en familjetragedi jag blev vittne till?
Att vittna är nervöst. Och ovant. Man känner sig lite utlämnad och uttittad där man sitter i sitt lilla ensamma hörn och berättar, väl medveten om att kameran som är placerad under domarens högsäte filmar minsta rörelse jag gör, och allt jag säger spelas in på band. Avlägga vittneseden.. bara det får en ju att svälja hårt. Jag vill ju inte på något sätt säga fel! " Du är under ed och det är brottsligt att förtiga och eller fara med osanning, lägga till eller dra ifrån vad som hände" Brr. Ansvarstyngd..

Innan målet började fick jag gå in i en tom rättssal och bara titta hur det ser ut. Det var bra. Det var skönt att veta sånt innan det var dags.
En vaktmästare/alltiallo/värd gav mig lite tips och komihåggrejjor därinne:
1. Var dig själv.
2. Alla som sitter därinne som är berörda av fallet är lite nervösa.
3. Det är jättebra att du har anteckningar, men läs inte direkt ur dem. Då börjar advokaterna att grilla dig mer än annars. Lägg anteckningarna åt sidan och berätta ur minnet. Om du behöver kolla en tidsangivelse så påpeka att du har det uppskrivet och kan kolla.
4. Räkna ut innan du går in hur mycket du förlorat i lön för att du tagt ledigt denna dag. Du har rätt till ersättning för förlorad inkomst.

Jag följde hans råd, Gud signe honom. Och hade räknat ut på öret vad jag förlorat i arbetsinkomst. Plus bilersättning. Inga problem :-)

När jag väl satt mig och avlagt vittneseden blev jag ganska lugn. Jag hade ju läst igenom mina anteckningar och hade Syster H och Vän G med mig som stöd. Jag kände att jag skakade lite av att jag spänt mig hela förmidagen, men i det stora hela kändes det rätt ok.
Efteråt satte vi oss och drack kaffe hemma hos min Syster. Och då kände jag att det var överstökat.
Nu bara vill jag att det ska gå väl för familjen det handlade om. Och att de aldrig mer råkar in i något sånt här.

Hemma igen!

Vi har varit i fjällen!
Och vi har åkt skidor!
I fyra härliga dagar susade vi ner för de snöbeklädda vidderna med fart och fläkt utan tanke på vilken svårighetsgrad backarna har. Allt klarade vi. Allt kunde vi. Jag gjorde "360" och "rails" med en sån grace att min make häpnade, och alla som såg mig hurrade!

Fy vad jag ljuger. Usch på mig!

Sanningen är att..
- vi HAR varit i fjällen, i Åre.
- jag VAR uppe på toppen med mina skidor - men åkte liften ner igen.. (dels för att min lilla fyraåring vägrade åka skidor den dagen som toppliften var öppen, dels för att det var så dimmigt däruppe att man såg ung fyra meter framför sig, sen var det bara kompakt grått och tyst...)
- jag ÅKTE slalom, men bara i barnbackarna med sjuåringen. Hon var urnöjd med det och då var jag det med. Vi tog oss faktiskt ner från toppen av Björnberget en gång innan liften stängde på lördagen. Innan dess ville hon inte upp dit, och som den hönsmor jag är ville jag inte lämna henne där ensam för att själv njuta av slalomåkning..
- inte har jag gjort några tricks inte! Men däremot ramlat ett par gånger. Två gånger i en brant del av backen och en gång kört rakt i armarna på en trevlig men stickig gran. Aj.

Nästa år ska jag vara mer vältränad, ha ett år äldre barn och stödbandage runt mina trötta knän.
Och ha ÄNNU mer kul i backarna! Heja slalom! Det är så roligt!

Giftemålproblem i unga år..

Lilla A sitter vid middagen och har en diskussion med föräldrarna om vem hon ska gifta sig med.

"Jag vill gifta mig med Theo."

"Det går kanske inte, han är ju din kusin", blir svaret från fadern.

"Kanske du ska gifta dig med Jacob?", frågar jag.

"Nej, han vill inte gifta sig med mig. Jag har frågat och han sa nej", kom det med en förklarande röst från fyraåringen.

Föräldrarna frustar till.

"Jaha? Vem ska du då gifta dig med?", frågar pappa. "Valter kanske?"

Lilla A funderar:

"Nej, han bara springer iväg när jag vill dansa med honom. Och han sa också nej till att gifta sig med mig. Och Jacob bara hoppar med mig när jag vill dansa med honom. Bara Theo vill dansa.. Vad skrattar ni åt??"

Föräldrarna ligger och skakar av återhållet skratt mot bordet.

"Vi tycker du är så underbar" kvider jag och försöker lugna mig.

Lilla A lägger huvudet på sned och tittar strängt på oss.

"Nu får ni faktiskt sluta."

Vi tittar på varann och harklar skuldmedvetet..

Och Hennes Namn Skall Vara...

Med vänners hjälp har nu Höna nr 8 fått sitt namn:

Hon heter (stackars liten sak):

Lisa Lilian Petronella IIX Marilyn.

Vi tackar alla inblandade för engagemanget av att ge en tygbitshöna ett så ståtligt namn.

Forts. Notproblem, eller: "Med Marilyn Monroe på begravning"

O, mina magmuskler finns. Jag vet, för de gör ont.
Jag har skrattat så åt Historien om Noterna, och de slutade inte med förra inslaget!

Min väninna smsade mig i veckan. Den sörjande familjen hade i slutändan valt en annan sång, "Blott en dag", och det var denna som hon i fredags stod i begravningskapellet och skulle framföra så vackert, stämningsfullt och tröstande hon bara kunde.
Nu är min väninna gravid - med tvillingar - och i takt med den växande magen har magmusklerna (som vi på musikspråk kallar "Stödet") fått maka på sig till förmån för de små sparkande liven därinne. Så den vackra stämningsfulla flödande sången blev reducerad till små korta flämtande meningar då hon mellan orden kippade efter luft. Samtidigt som hon (som hon fnissande berättade) tänkte på alla de problem vi haft med att hitta noter, och ville börja skratta. Inte så passande på en begravning! Beskrivningen på hur det lät var (citat):
Jag lät ungefär som Marilyn Monroe när hon stötande framförde "Happy Birthday mr President".
En eloge, kära A, att du inte brast i skratt!

Påskpyssel

Så där.

Hela förmiddagen har gått åt till att göra små kycklingar/hönor, under det vi gnolat Gullefjun.

Resultatet är på nåt sätt charmigt hysteriskt.

På tisdag ska jag sjunga Gullefjun för alla våra 20 dagbarn och ha dessa som rekvisita.

Jag ska bara leta reda på en "stor och gammal katt" och "en väldig hund", som texten säger.

Mina flickor har hjälpt till att namnsätta dem: Hedda (gul längst upp till höger), Prillan (grön längst till höger), Astrid (den med hår), Olivia (med röd rosett), Agda ((med gul mössa), Lucia (med pannband och kjol). Den lila med krona har inget namn än. Någon med förslag? :-)