Guds trofasta kärlek och människans "egenhet"

Här är en godbit till sagd av redan nämnda flicka:
Mars 2006

Vi är hemma idag för Lillasyster har feber och astmabesvär.
Vid frukosten sitter vi och sjunger. Mamma sjunger:
”Din trofasta kärlek aldrig oss lämnar. Din barmhärtighet den kan aldrig ta slut.
Olivia klämmer i på refrängen:
”Jag vill fly varje morgon, fly varje morgon, tro på din egenhet!”
Mamma kan inte sjunga mer…

Originaltexten:
" Din trofasta kärlek aldrig oss lämnar
Din barmhärtighet den kan aldrig ta slut.
Den är ny varje morgon, ny varje morgon,
Stor är Din trofasthet, min Gud
Stor är Din trofasthet. "

En mycket sann och underbar morgonsång. Borde sjungas överallt varje morgon till tröst och styrka för många. Tänk vilken annorlunda stämning det skulle bli på jobbet om hela personalgruppen sjöng denna tillsammans som uppstart istället för den sedvanliga "Varför har ingen satt på kaffet"; "O vad jag är trött, om det ändå vore helg så man fick sova"; "Chefen är ett ufo som inte fattar nånting" osv.
Jag tror att många av våra sjukskrivningar i landet skulle försvinna om vi fick in ett annat tänk i svensken. Att komma bort från "vad tjänar jag på det?" till "Jag gör det här så blir någon annan glad".
Olivias "översättning" stämmer ju i och för sig bättre på svensken än ursprungstexten, men jag föredrar originalet.
Man blir faktiskt gladare själv av att hjälpa andra. Testa så förstår du!
Det har jag redan gjort. Det stämde.

Olivia och vattkopporna

Jag har fått igång min gamla laptop.
Där hittade jag lite roliga kommentarer från 2005:
De var så roliga att jag måste få dela med mig..

"Olivia är hemma hos sin dagmamma Anna och ett av de andra barnen har fått vattkoppor. Anna är rädd att fler av barnen har blivit smittade och eftersom O blivit storasyster bara för en och en halv månad sen frågar Anna:
– Olivia, har ni haft vattenkoppor hemma hos er?
O tittar på Anna och svarar glatt:
– Nej vi har bara kaffekoppor hemma!"

:-D
(Men nog har hon haft vattkoppor, alltid!
Två gånger, närmare bestämt. Lillasyster med, plus bältros - vid tre års ålder!
Nu borde de vara immuna för all evighet.)

Ur en mammas dagbok

6.30 Går upp. gör mig iordning och väcker barnen.
6.45 Äter frukost. Tack gode Gud för min man som kokar kaffe till mig innan han åker till jobbet!
7.00 Säger hej då till de tre äldsta barnen som åker med buss till skolan.
7.05 Städar undan frukosten och börjar fixa inför dagens arbete.
8.30 Packar in alla grejer som behövs under dagen i bilen och åker upp till Lokalen. Säger hej till Linda och de barn som redan kommit. Packar ur bilen. Tar samtidigt emot två barn.
9.00 De andra dagmammorna kommer. Försöker lugna ner de barn som kommit tidigt och som springer runt, runt.. Misslyckas..
9.25 Samling med alla barn och dagmammor - plus två föräldrar som kommit på besök.
9.45 Vi pysslar snögubbar med bomull och klister. Gud välsigne Linda och hennes sinne
för förberedelser!
10.20 Vi går ut.
11.26 Skolan ringer. Dotter 1 har ramlat på näsan och är blå och svullen. Om jag kan komma?
Jadå, fattas bara annat! För min inre syn ligger ju dottern avsvimmad medan näsan -
som redan svullnat till gigantiska storlekar - blir bara blåare och blåare.
11.38 Försöker få tag i barnakuten medan jag kör mot skolan. De svarar inte så klart.
11.52 Hämtar dottern i sitt klassrum. Hon sitter och jobbar med skoluppgiften och lägger upp en
duktig "stackars-mig"-min när hon ser mig. Jag meddelar att hon inte kommer imorgon, och
hjälper henne på med jackan. Väl på plats lägger sig oron, så farligt ser det faktiskt inte ut..
12.01 Försöker få tag i både skolsköterskan, vårdcentralen och sjukvårdsupplysningen. Inget svar. Lämnar telnr på 1177 ("just nu är det väntetid 30 min, men vi kan ringa upp") Vi åker tillbaka till dagbarnen. Lika bra att jobba medan man väntar..
12.21 Sjukvårdsupplysningen ringer. Vi får en läkartid 16.30. *pust*
13.35 Sätter de stora barnen i en soffa på sagostund så att Linda ska få äta.
14.00 Äter en kall lunch medan barnen leker. Vi äter ju egentligen 11.30..
14.25 De tidiga barnen har gått hem. Vi bestämmer oss för att plocka undan och städa.
15.00 Packar in alla saker i bilen igen och åker hemåt med de barn som går lång dag.
15.55 Det sista dagbarnet går hem. Flickorna och jag hoppar in i bilen för att åka till doktorn.
16.30 Doktorn tittar på Dotter 1 och remisserar oss vidare till UAS. Fre kl 9 på fastande mage.
Min tösabit.. Hon som är så hungrig på morgnarna..
16.50 Sitter i bilen på väg hem. Maken ringer. Kan jag handla till Pionjärerna? Ok.
Korv, ketchup, senap och bakpulver..
17.30 Maten är klar. Vi slänger i oss en halv portion var och drar iväg till Gropen med Son 2.
17.55 Maken ringer. Var är bakpulvret? Han hittar det sen i sin bil på golvet, tack och lov..
18.05 Flickorna och jag kommer hem och avslutar middagen. De tittar på en film. Jag slappar.
19.38 Telefonen ringer. Gode värld! Jag har glömt hämta Son 2! Tur att pappan i luren erbjuder
sig skjutsa hem honom..
21.55 Nu har jag skrivit färdigt. Låtom Mig gå till sängs!
Jag mår kanonbra. Är glad efter en intensiv dag.
Imorgon kommer Linda hit på besök.

Av barns och dårars mun..

En söndagsskolefröken dök på mig när jag skulle hämta min 3-åring:


-Jag måste bara få berätta vad min 3-åriga pojke sa när vi pratade om julspelet.
Vi pratade om änglarna och Josef och MAria och allt annat, varpå han tänker efter och säger:
"-Ja, och så var det tre prinsessor där också."
Trallala lalalaa lallalaaa
*svävar ut i en vacker piruett och nynnar på temamelodin från "12 dansande prinsessor"*


Prinsessa, man tackar!
Barn säger ju, som bekant, sanningen.

Prinsessor, gardiner, teckenspråk och korv.

Jag har köpt gardiner till vardagsrummet!

Bara att jag skriver detta indikerar ju på att det inte är en frekvent återkommande sysselsättning i mitt liv.

Sist det hände var en sisådär 6 år sedan..

Men nu är de alltså inköpta, fållade OCH uppsatta, allt på samma kväll!

Jag känner mig duktig, huslig och stolt.

Särskilt min tre år yngre syster torde vara nöjd med mönstret på dessa, hehe.

Min äldste son stod igår efter mötet och sålde korv. Det var en rykande åtgång!

Förra gången hans klasskamrater satte upp ett korvbord sålde de bara ungefär 40 korvar.

Igår gick det åt det dubbla!

Killarna var riktigt nöjda med sin insats, vil jag lova.

Även yngsta systern ar nöjd med sin söndag. Hon träffade sin allra bästa kompis på Söndasskolan och lekte så det stod härliga till. Döm hennes lycka när de två fick fika ihop, och sedan leka mera medan deras föräldrar tog en kaffe!

Jag gav mig in i en konversation på mitt knaggliga teckenspråk. O vad många fel jag sa! "prata" istället för "sjunga", "vit" istället för "röd".. hoppsan.. Tur Kicki stod där och kunde hjälpa mig.

Härliga människa! Och så kommer hon med beröm för detta! *suck*

Men jag ÖNSKAR att jag KUNDE prata obehindrat på detta språk!

En dag ska jag lära mig.

Grattis i förskott!

Min mor fyller år i morgon.

Hon har bestämt sig för att flytta dagen till idag söndag eftersom det är svårt för oss alla att komma på en måndag.

Således åker vi dit med nytillverkat kort, nyritade teckningar (av flickorna) och ett paket trots halsfluss på sonen.

Och jag kan frimodigt gratta idag.

GRATTIS MAMMA!

Haha, Hanna.

Jag vann och grattade först!

Jag har startat en hemsida!

För några dagar sen knåpade jag ihop en egen hemsida som jag nu håller på att bygga upp.
Så trevligt!
Inte hade väl jag i min vildaste fantasi trott att jag i januari 2009 skulle vara en innhavare av både blogg och hemsida. Så galet!
Men så är nu fallet och det är med viss stolthet som jag nu skriver denna adress.

www.123minsida.se/lingonbusarna1

Välkomna att titta på den!
Den innehåller för närvarande:
-tips på "förbättringar av vardagsmaten"
-ett pussel
-lite foton
-en startsida
-en gästsida där du kan skriva nåt vackert till mig

Jag ska göra mer på den när jag får tid. Nu ropar köket på att få bli fint igen.

HOPPSAN! Klockan är 23:47 och här kommer min egen lilla rödluva gåendes!
Bäst att stoppa henne isäng igen.
Go´natt.

Håhåjaja..

Vad är väl en bal på slottet..

Och vad är väl en Knutgubbe i Österbybruk?
I år vet jag inte, vi åkte inte dit *ledsen*
Sonen är sjuk i halsfluss, så det var inte mycket att göra än att stanna hemma i år.
Synd på en sån rolig och efterlängtad grej. *suck*

Men positivt är ju att jag istället har städat i pysselskåpet, så nu vet jag vad det finns i alla lådorna!
Jag har till och med MÄRKT varevig liten låda med en etikett som SÅ ordentligt upplyser läsaren om vad den innehåller:
"glitter, paljetter, mosaik"
"Tejp, lim"
"Färgad kartongpapper"
"Änglahår, Tomteluvstyg, hattar, ögon"
och så vidare.
Känner mig SÅ duktig!

Just nu vill jag bara förtränga att hela köksbordet fortfarande är belamrat med sådant som jag borde slänga, men som man skulle kunna använda någongång i ett pyssel. (vilket jag - om jag känner mig rätt - aldrig kommer att göra..) Innan morgonen är det fint därinne igen, promise.

Fråga: VARFÖR har jag så svårt med att slänga grejjer??
Jag sparar och sparar på sånt som jag borde slänga. Små tomma vackra lådor, trasiga spel, gamla mallar till stöppelpyssel (som aldrig blev gjort), BigPack-lådor, gamla ärvda dukar som jag aldrig använt och annat tjafs..
Det vore så mycket enklare om man var som Anette. Beundrar dig, vännen!
Kom hit och släng mina saker!

Ikväll bantar jag inte, jag ber för min svägerska istället.

Julgransplundringar, glögg och godis.

Så var då den glada julen slut.

Och julgranen bars faktiskt ut - på baksidan - till 3 barns glädje och Astrids förskräckelse.

"Den ska ju läggas i lådan!" skrek hon och de andra skrattade.

Innan den slängdes ut hade vi faktiskt dansat kring den.

Goda vänner var här med 4 av sina 7 barn och hjälpte oss med det konststycket. Allra roligast hade under "små hönorna, små hönorna är lustiga att se" som är ett stående inslag i mina plundringar bara för att det är SÅ HYSTERISKT med alla hönsljud som släpps fria i en hel refräng! (Jag varnade faktiskt grannarna vägg-i-vägg innan vi satte igång..)

Och sen åt vi upp godis och det vackra pepparkakståget jag fått av Linda. Ett av gästbarnen fyllde en av tågvagnarna med bridgeblandning och deklarerade högt att "det här har jag fått" Besvikelsen var tydlig när vi förklarade att alla fick dela på allt. Lite bättre blev det när han såg Godispåsen i andra handen - den var ju hans..

Och nu ikväll har jag varit på julgransplundring nr 2. På Vaksala Torg anordnas varje år dans kring granen, fiskdamm och långdans med avslutande godisutdelning. Jättemysigt!

Men man blir ju lite full iskratt när man ser alla stela svenskar hoppa lite tafatt kring en pyttegran och mumla fram något som liknar den melodi som den medelålders damen och hennes vänninor på scenen sjunger. Fniss! Efteråt är man ganska mör i sin otränade kropp, tro mig. *Pust*

Vi avslutade kvällen med glögg hos Syrran.

Hurra för skridskodansösen!

Vilken systerdag!
Vi har tillbringat hela kvällen hos Storasystermedfamilj på deras nya adress inne i stan. Så trevligt, både mat, sällskap och Wii Bowlingturnering.

Syster-med -Bebbe meddelade på eftermiddagen att kl tre sattes musik på över skridskobanan vid skolan, och allmänheten var välkommen att åka efter bästa förmåga. O vad kul!

Jag har dock kommit på att jag måste köpa nya skridskor, de jag har fick jag typ 1987 i julklapp av mina föräldrar. Sen dess har jag blivit större och tyngre och skridskorna har inte vuxit med mig och mina fötter. Dumma dom!
Men det var så rolligt att åka.
Vi åkte dit hela familjen och lurade med oss en extra familj med många barn så att vi blev ett stort patrask som efter de första dallrande varven gav oss hän i fåniga dansmoves till julmusiken. Hirr hirr!
Jag lyckades göra ett (i mina ögon) väldigt vackert flygskär med bra fart och raka stadiga ben.
I verkligheten såg jag säkert ut som en krokig gammal tant. Tur att den inre känslan räknas mest.
Och vilken piruett med graciöst ballerinasvep i armarna jag gjorde. Vilken dansös och isprinsessa! Hurra för mig!

Lördag..

Sitter hemma hos syster-med-bebbe och pratar medan hon ser till att den lille får mat och blir nöjd innan vår promenad. Ooops! Där sa det krrr där bak.. Jag ska lära honom hur man säger då när han blir större:
Astrid lyssnade när jag förklarade för bröderna hur man kan säga vid luftutsläpp både bak och fram:
"ursäkta, det var meningen andra vägen"
Varpå hon släppte sig högt och ljudligt..
"Ojdå." sa hon. "Ursäkta min väg"
:-D

Syster och jag träffas inte så ofta som man kanske kan tro, trots att vi bor bara fem minuters gångväg från varandra. Konstigt, men sant!
Undrar om vi ses mer om man flyttar någonstans?

Jag ser skelettet..

För ett antal år sedan (läs typ 17 år) satt jag med min lillasyster (då ung 5 år) på bussen in till stan.
På en inglasad balkong utmed vägen upptäckte hon ett skelett som stod med ryggraden ut mot vägen.
"Där är skelettet!" sa hon med en MYCKET hemlig röst och fortsatte:
"Mamma tycker det är otäckt med skelett."
-"Tja", svarade jag på storasystervis, "Det beror ju på hur man ser det.."
Och sen tänkte jag dra en vals om hur olika det kan vara om man studerar medicin eller möter ett skelett mitt i natten på en kyrkogård, men hon hann före med samma hemliga, dova röst:
"Jag ser det bakifrån"

Hahahahahahaha!

Igår fick jag ett sms av henne:
"Är på stan. Jag ser skelettet!"
På en annan balkong på en annan plats har någon satt upp ett nytt skelett!
Jubel och tack för det!

Grattis Hanna!

Min kära storasyster Hanna startade en grattistävling i december som går ut på att gratta först.

Jag vill därmed vara den första (och förmodligen den enda) som grattar här, hihi!

Grattis Hanna på namnsdagen! Du är en ängel!

Baddags..

Astrid satt och filosoferade över det stundande kvällsbadet i badkaret för någon månad sen.
"Pappa du kan bada med mig. men du måste se upp för annars kanske du åker ner i hålet med allt vattnet."
Hon tystnade och funderade över detta en stund. Sen utbrast hon förskräckt:

"PAPPA! DU MÅSTE HA ARMPUFFAR!"

Nog för att pappa är smal, men inte SÅ smal!

Hemma igen!

Så sitter man i sitt eget krypin och undrar varför klockan är så mycket redan.
Jag har ju inte gjort ett smack på hela dagen förutom att läsa ut en bok, kollat mailen och ätit lunch med barnen.
Jag skulle ju städa, tvätta, fixa, planera, handla och sådär idag!
Det får bli imorgon. Eller ikväll.
Veckan hos släkten blev precis så mysig som den brukar, men jag har nog gått upp lite..
Kaffe och kakor är ett återkommande inslag i dagsrutinen när man är borta, eller hur?
Barnen är ute med kompisar alla fyra, i 15 graders kyla! Brr!
Här inne svämmar det över av tända ljus i ett desperat försök att få upp värmen lite.
Samtidigt passar jag på att frossa i engelska carols innan pojkarna kommer in och vill lyssna på annat. Julen är ju snart slut, så då är det definitivt annat som sätts på i högtalarna. Ja se dagens ungdom..
Nä, om man skulle göra något vettigt? Som att bädda kanske? Jag får se..

Just ja!
Jag skulle ju banta...

Lugn och skön arbetsdag..

Så där.
Nu är allt färdigt - nästan..

Imorgon kommer 2 Roberts bröder med familjer hit för middag och lite annat trevligt. Vad kul det ska bli! Och mycket ljud.. Vi blir 16 st, 8 vuxna och 8 barn i en liten stuga! Mys!

Birgitta och jag har stått och gjort cheesecake och glass med polkgrissmak halva dagen, efter det att vi varit på affären.
Ikväll ska vi göra iordning kalkonen som står på tining nu.
Och baka frallabullar.
Puh!
Vi har haft så kul hela dagen.

Bantningen får vänta till på måndag.