O, festen blev lyckad!
Nästan alla familjer kom, det saknades bara två, en familj var bortrest, den andra hade sjuka barn..
Men barnen sjöng, de var så duktiga!
Och vi fikade, det var så gott!
Barnen fick present, vilken lycka! (Såpbubblor med en rätt cool figur som "Blåsare".)
Alla föräldrarna fick sen ta sina barn i handen och gå på vernissage. Det var inte för inte som vi stolta såg oss runt och konstaterade att det var teckningar uppsatta på varenda vägg i hela lokalen, och en del i kapprummet.
Ett bord med trolldegs-maskar/-sniglar, kikare i papp, julgranar av makaroner och glitter, pappmuggar med barnens plantering av Blomma, och lite annat smått och gott stod i ett hörn och pockade på uppmärksamhet. Allt var så fint! Tänk att man kan bli så glad av att se barnteckningar och pyssel! Det blir ju så charmigt när barn får klistra/rita/skapa själva. Vad gör det att bomullssnögubbens ögon hamnar nedanför kroppen och att den svarta hatten är fastklistrad HELT på sniskan? Eller att teckningen där fyraåringarna skulle rita sin familj blir ett ovalt virrvarr i grönt? (Fast pojken som gjorde den förklarade snabbt att "Min familj åker flygplan." *fniss och försöka hålla god min*
Idag är jag trött. Men glad. Och längtar till ikväll då jag får lägga mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag drar mig till minnes ett kollage min nu 9 årige son gjorde på dagis när han var 2 år... De skulleklippa ut möbler och saker som de kände igen från sitt eget kök hemma och klistra ipp det som ett konstverk... Alla andra hade gjort så fina fint placerade möbler, vår son?-- haha-- han hade helt sonika tagit allt i en enda klump och klistrat upp eller kastat upp... när fröken frågade varör han gjorde så sa han med sina pepparkaksögon.. Meen de ser ut så hemma .... hahahahahahah öh
SvaraRadera