8åringen sitter och gör läxor vid köksbordet och sjunger samtidigt:
"Jag lyfter ögat mot himmelen och knäpper hop mina händer
Til Dig o Gud som är barnens vän..."
Där avbryter hon sig och fnissar.
"Den texten är så konstig, mamma. Gud är väl inte barnen Sven.."
Hahahahahahaaaaa! Och mamman knäckte ihop..
måndag 16 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
:))) underbart...
SvaraRaderaÅhahahahahaaaa!
SvaraRaderaVad vet hon förresten?