Röstproblem

I helgen hade vi en underbar körhelg med kören Nardus som utgör stommen för kören i en stor konsert i "Uppsala Konsert och Kongerss" som går av stapeln i slutet av oktober. (köp biljetter nu!)
Efter att båda dagarna missat större delen av uppsjungningen och dessutom känt mitt ansvar att hjälpa min stämma med tonerna (ni vet, då man vänder sig om och sjunger lite högre för att alla ska höra och sjunga rätt) var min röst minst sagt lite sliten. Eller rättare sagt, den fanns inte.
Så på måndagsmorgonen skickade jag ett sms till Min-Linda om att "Jag kommer till dig idag med dagbarnen, du får prata, så pekar jag". Sagt och gjort. Jag mimade hela dagen, (att viska är ju det dummaste man kan göra, det är som sandpapper för stämbanden!) och hon översatte. Barnen tyckte det var konstigt, det märktes, de tittade förundrat på mig och frågade gång på gång "Va?"
Så kom en väninna till mig förbi när vi var ute i parken. Ett av dagbarnen känner henne väl och började på lek slå henne i bakdelen. Jag försökte få honom att sluta utan ord, och min väninna hjälpte till:
"Nämen så får man väl inte göra. Vad säger din dagmamma om att slåss?"
Pojken tittar på mig och sen på henne:
"Äh, Emma kan inte pjata!" varpå han vänder sig om och springer till sandlådan.
Hm..