Brodway nästa..

Min lilla dotter på 4 år är en ständigt sjungande tös. Hon är faktiskt nästan aldrig tyst, till mångas glädje och syskonens förtret.
För den ömma modern är det ett säkert sätt att se hur flickebarnet mår. Så länge hon sjunger är allt som det ska. Slutar hon är hon trött, hungrig eller något annat. Ett talande exempel är när vi under vår semesterresa nu i sommar besökte det lilla "landet" Ladonia, beläget på den skånska kusten i Mölle. Ung 1,2km går man utför i en brant bergsbestigning som heter duga och inte rekommenderas för folk med dåligt hjärta osv. På vägen upp sen tog vi det lugnt. Dottern fick bestämma takten. Hon knatade på, tystnade och satte sig ner på en sten. "Jag är lite trött". Vi vilade i några minuter varje gång. Sen reste hon sig och gick vidare, sjungandes.. Men den sista biten var tung. Då var hon tyst, tills jag tog henne på ryggen. OMEDELBART börjar sjungandet och sen sjöng hon ända till bilen..

Så härom veckan var vi på IKEA med min syster och hennes barn för att avnjuta en lunch tillsammans, så vi satte oss i restaurangen. Lilla A åt sin mat och glass och började sedan nynnandes gå runt oss och en pelare vid vårt bord.
Hon var snart helt uppe i sin sång/musikal och skred fram,
gjorde rörelser som passade in till "texten", stannade upp och tittade uppfodrande på någon motspelare. Gick vidare och sjöng högt och ljudligt att:
"Idaaaag äääär en daaaaag!" varpå hon svepte med händerna i en vid båge, började vid hjärtat och sträckte kraftigt ut dem helt inne i sin roll.
Sen tystnade hon, generat - och gömde sig bakom stolpen.

Den närmste delen av restaurangen hade nämligen uppmärksammat den lilla. Satt och lyssnade, tittade, log och njöt.
Vad månne det bliva av denna lilla dam? Musikalartist?