Imorgon får jag besked..

Jag bävar..
Faktiskt..
Imorgon är den långa väntan slut och jag kommer att få besked om hur stämbanden ser ut efter sommaren. Och om det blir operation.
Många känslor tränger omkring och många tankar snurrar hit och dit:
Nervös, glad, förväntansfull, rädd.
Jag känner mig ensam, men ändå så omringad av människor som finns här för mig.
Jag är glad att äntligen få besked samtidigt som jag är rädd för det.
Jag vill veta - men ändå inte.
Jag är förväntansfull, men ändå rädd....

Hur kommer det att gå?
Blir det operation? Och när i så fall? Hur länge blir jag sjukskriven? Hur går det då för mina kollegor? Kommer de att däcka under den arbetsbörda de får om jag blir sjukskriven i flera veckor?
Hur går det till när man ska börja prata efter operation? När är jag återställd? Hur lång tid tar det innan min röst är helt tillbaka? Hur ska jag klara att vara tyst i så många dagar? Gör det ont? Har jag ont efteråt?...

Så govänner: Om ni läser detta innan 15.00 den 14 september 2010 så får ni gärna be för mig. För just då sitter jag inne hos foniatrikern och filmar mina stämband..
Vi hörs!

Hösten är här - och här är jag!

Hej igen!
Sommaren är slut och hösten har börjat. Dimman ligger tjock över gården nu på morgonen, och Astrid frågar varför det är så dammigt ute. En rätt bra formulering på hur det faktiskt ser ut.

Semestern är slut och jobbet har börjat på allvar. Vi har en del förändringar på jobbet i fråga om utedagar och kyrkisskjutsar, men det löser sig nog när rutinrena har kommit igång på allvar.

Vad sa du? Hur semestern varit? Alldeles underbar, tackar som frågar!
Vi tillbringade en och en halv vecka på Öland och Löttorps camping där vi hade körvecka med tre körer måndag till fredag. Veckan efter hjälpte jag till på barnmatinen och det var lika roligt som alltid!

På vägen från Öland mot Borås kraschade bilen ihop. Nåt i kylarsystemet tyckte det var dags att gå i pension, så vi körde på sparlåga till Borås och Svärfar där han och Robert plockade sönder och satte ihop motorn igen. Det tog sina modiga dagar, så Robert fick lov att förlänga sin semester för att hinna med. Stackars han... Hehe.

En annan gång ska jag berätta mer om körveckan. Och desutom tala om hur det gick med min hals - operation eller inte. Den 14 sept får jag veta!
Hej så länge!