Mjölk är livet..

Jag har varit i affären och handlat igen.
Inte så mycket att skriva om egentligen, för det är jag ju sisådär varannan dag, alltid är det något familjen behöver.

Ofta är det mjölk. I vår lilla familj där det bara finns två vuxna, två pojkar i nedre tonåren (snart 14 och 12) och två flickor 7 och 4 år, alltså 6 personer, plus dagbarnen, 5 st, går det åt ungefär 20 liter mjölk i veckan.
Det var väl inte så mycket!

Så när jag är och handlar mjölk så är det ju ingen idé att köpa mindre än 10 liter i taget, eller hur? Det blir desutom billigare med rabatten man då får.

Så ikväll var det dags igen. Jag plockar på mig mina 10 liter, springer runt och kompletterar med det andra jag skulle ha och går till kassan. Jag har där för vana att aldrig lyfta upp korgen förrän allt utom mjölken är urplockad. Min rygg pallar inte allt för tunga såna lyft - jag vet för jag har testat med dåligt resultat. MEN idag när jag började plocka ur min korg flyger den helt plötsligt upp av sig självt och den vänlige herrn bakom mig säger:
"Ja, det såg så besvärligt ut för dig att böja dig så hela tiden."
Sicken trevlig herre.
Sen hickar han till när han får se all min mjölk:
"Oj, vad ska du göra med all mjölken?!"
Jag förklarar och han suckar imponerat.

Det får mig ögonblickligen att tänka tillbaka ett år då jag på samma affär med inköp på samma mängd mjölk har två tonårskillar, typ 15-16 år bakom mig. Den ene var säkert ensambarn och laktosintolerant:
"Kolla! A´ men koollaa ´rå! Va´ ska hon göra va´? Värsta pannkakspartyt eller?! Men kolla ´rå!"

Glädje i mungipan.
Tänk vad mycket kul man kan få vara med om i en affär!
Jag har mer att berätta om detta underbara ställe, men det tar jag en annan gång.
Sov sött nu, allihopa! Imorgon väntar nya tag - och mjölkpaket.