Imorgon får jag besked..

Jag bävar..
Faktiskt..
Imorgon är den långa väntan slut och jag kommer att få besked om hur stämbanden ser ut efter sommaren. Och om det blir operation.
Många känslor tränger omkring och många tankar snurrar hit och dit:
Nervös, glad, förväntansfull, rädd.
Jag känner mig ensam, men ändå så omringad av människor som finns här för mig.
Jag är glad att äntligen få besked samtidigt som jag är rädd för det.
Jag vill veta - men ändå inte.
Jag är förväntansfull, men ändå rädd....

Hur kommer det att gå?
Blir det operation? Och när i så fall? Hur länge blir jag sjukskriven? Hur går det då för mina kollegor? Kommer de att däcka under den arbetsbörda de får om jag blir sjukskriven i flera veckor?
Hur går det till när man ska börja prata efter operation? När är jag återställd? Hur lång tid tar det innan min röst är helt tillbaka? Hur ska jag klara att vara tyst i så många dagar? Gör det ont? Har jag ont efteråt?...

Så govänner: Om ni läser detta innan 15.00 den 14 september 2010 så får ni gärna be för mig. För just då sitter jag inne hos foniatrikern och filmar mina stämband..
Vi hörs!

Hösten är här - och här är jag!

Hej igen!
Sommaren är slut och hösten har börjat. Dimman ligger tjock över gården nu på morgonen, och Astrid frågar varför det är så dammigt ute. En rätt bra formulering på hur det faktiskt ser ut.

Semestern är slut och jobbet har börjat på allvar. Vi har en del förändringar på jobbet i fråga om utedagar och kyrkisskjutsar, men det löser sig nog när rutinrena har kommit igång på allvar.

Vad sa du? Hur semestern varit? Alldeles underbar, tackar som frågar!
Vi tillbringade en och en halv vecka på Öland och Löttorps camping där vi hade körvecka med tre körer måndag till fredag. Veckan efter hjälpte jag till på barnmatinen och det var lika roligt som alltid!

På vägen från Öland mot Borås kraschade bilen ihop. Nåt i kylarsystemet tyckte det var dags att gå i pension, så vi körde på sparlåga till Borås och Svärfar där han och Robert plockade sönder och satte ihop motorn igen. Det tog sina modiga dagar, så Robert fick lov att förlänga sin semester för att hinna med. Stackars han... Hehe.

En annan gång ska jag berätta mer om körveckan. Och desutom tala om hur det gick med min hals - operation eller inte. Den 14 sept får jag veta!
Hej så länge!

En stilla tyst uppdatering..

Ja, jag vet att jag tjatar, men det här är ju min blogg å då får jag ju skriva vad jag vill.. Tror jag..

Jag tänker nu uppdatera er om vad som händer i min lilla skadade hals. Och om du är utled på att läsa om den så kan du ju klicka bort detta. Och sluta läsa nu..

Jag var hos talpedagogen igen i fredags. Jag berättade att jag haft galet ont och jobbigt de senaste två veckorna. (Faktum var att jag nästan höll på att brista ut i gråt förra tisdagen på jobbet, men det erkänner jag inte. inte ens här. Därav parentesen)

Vi pratade en liten stund och jag kände genast hur trött jag blev i rösten. Sen började vi med de vanliga övningarna, men antingen hörde hon, eller så såg hon på mig hur kämpigt det var, för hon avbröt gång på gång och undervisade mig. Efter halva tiden ungefär frågade hon om jag inte skulle gå med på en sjukskrivning i två veckor. För röstterapi. En inbokad sjukskrivning, allså.
"För du behöver vila din röst. Det kan hända att det blivit lite värre än när du börjde hos mig pga hektiska veckor på jobbet" Jo. Hon har rätt. De senaste veckorna har varit lite köriga med kort om personal - sjukskrivningar, VAB och ledigheter har avlöst varann..
Så.. Jag kommer vara sjukskriven för röstterapi i två veckor med start snart. Och tills dess försöker jag prata rätt - eller inte prata alls.
Försök själv- det är svårare än du tror! (Plus att folk behandlar dig annorlunda..)

Böner mottages med tacksamhet från när och fjärran. Så här orkar jag inte ha det länge till. Så det så.

Onsdagsmöte..

För första gången på mycket länge gick jag på onsdagskvällsmöte i församlingen. Och tog med mig barnen! Robert kom efter, då han typiskt nog fastnade i en bilkö efter en olycka på E4an från Stockolm.
Varför möte denna vecka?
Jo, det var mina kära föräldrar som höll i det! Tillsammans med sin två år gamla kör Nardus.
Det var inte så mycket folk i kyrkan, men vad gjorde det? Medelåldern låg nog precis där, i medelåldern och högre. Och det är helt OK.
Vi som var där gick nog allihop därifrån med en glad känsla av att ha fått en underbar kväll och fått höra en underbar predikan av min mor.
Hon talade om alla de där smålögnerna som man bär på, att vitljuga om saker. Hur lätt det är och hur dumt det är. Och vad viktigt det är att lägga av med att tala osanning. Mötet avslutades också med en inbjudan om att dels be Gud om förlåtelse, men också få visa att man verkligen vill få en förändring i sitt liv.

Men det var ju inte allt som hände!
Kören Nardus sjöng en hel del sånger själva, och sen var det väldigt många sånger som publiken var med och sjöng i. Härligt och innerligt!

Mina kära syskon Hanna och Gustaf sjöng en duett. Jag har faktiskt aldrig hört dem sjunga tillsammans förut, och det lät riktigt, riktigt bra. Heja Syrran och Brorsan!

Mötet avslutades med sången "Total Praise", som ju har en alldeles egen uppkomsthistoria. Vill ni höra?

Stämbanden: uppdatering..

Tja, så där ja!
Nu har jag varit på min första av många logopedbesök. För några veckor sen var jag hos en foniatriker som filmade mina stämband och konstaterade svullnad på båda sidor, en början till knut på ena sidan och läckage i övre delen. Så han remisserade mig vidare till logopeden.
Väl där blev jag inspelad på band som vi sedan analyserade:
1. Jag pratar för ljust. Måste lägga ner rösten några hertz för att stämbanden ska få vila.
2. Jag tar ansats på många av vokalerna i mitt tal. det får jag sluta med. Att säga ett hårt "A!" är jobbigare för stämbanden än att mjukt säga "hA!". Bara att lägga om..
3. Jag har en del knarr som jag inte haft förut. Men inte så farligt, sa hon.. Jag ska dock arbeta bort dem.
Dessutom:
4. Att sjunga är extra jobbigt för rösten. Därför är jag belagd med sångförbud. Kul. Verkligen.
5. Att höja rösten och ropa är inte bra. Alltså är det normalläge som gäller när jag pratar. Men HUR ska jag göra när vi är ute på gården och leker, dagbarnen och jag, och något av barnen ger sig iväg på egna äventyr? Hmm...
6. Kaffe kan påverka rösten i negativ riktining. Alltså ska jag dra ner på konsumtionen. Jag nöjer mig med morgonkoppen ett tag framöver. ;-)
7. Starkt kryddad mat går samma väg som kaffet..
8. Att harkla sig är slitigt. Det ska vi ha under observation och kolla om jag gör mycket och ofta.

Nästa fredag ska jag dit igen och lära mig andas rätt. Det är grunden. OO vad jag önskar att jag var bra i rösten!
På tisdag har vi föräldramöte i Storvreta, och jag är en av de som ska prata..

En sång till Guds.ära?

Astrid sjöng och sjöng och sjöng en av kvällarna hemma hos våra vänner utanför St Petersburg. En lång sång till Gud om hur mycket hon älskar Honom och hur glad hon är at ha Honom nära.
I en halvtimme sjöng hon oavbutet.
Jag lyssnade och funderade på hur jag ska gå till väga för att förklara vem det är som leder vem..
Här är ett smakprov på den text som återkom så ofta i hennes sång:
" Jesus jag älskar Dig, Du är så nääära miiiig! Jag vill alltid vara nära diiig! Du är så bra, och du tar min hand. Du gör som jag säger, och det är så bra.. Jesus jag vill alltid vara med Dig, För det är så kul när jag är med Dig. Du tar min hand och du gör som jag säger... osv.."

Oj då..
Det tillsammans med Os nyöversättning av "Din trofasta kärlek" kan kanske klassas som mer politiskt korrekt..

"Din trofasta kärlek aldrig mig lämnar, Din barmhärtighet den kan aldrig ta slut.
Jag vill fly varje morgon, fly varje morgon, tro på din egenhet, tro på din egenhet."

Julspel

Så i söndags gick Julspelet i kyrkan av staplen. En fantastisk upplevelse! Varje år kommer mer och mer folk, de som varit på ett julspel missar det inte igen vilket gör att i år var där över 2900 personer! Fullsatt, nästan. Och jag har det stora nöjet att med två av mina systrar sjunga ett underbart arrangemang av "O helga Natt".
Jag var lite orolig då min röst varit så konstig, men det gick BRA! Vilken lycka!

Igårkväll fick jag höra av en man som vr där i publiken att utanför kyrkan blev det trafikstoppning och långa köer på Fyrislundsgatan på grund av alla människor som skulle till julspelet. Sånt känns hedrande, minst sagt.
Alla aktörer gör en strålande insats, alla sångare som övat sen oktober, alla musiker som övat lika länge, alla skådespelare som övat in sina roller, herdarna hade en ny dialog att bjuda på.
Spelet bjuder på mycket, både smäktande sång, gripande skådespel, en 8 dagar gammal baby som spelade Jesus, skrattframkallande dialoger, dans, och en riktig julstämning. Nästa år, be there!

Och doktorn sa.. del 2

Jodå. Nu har jag varit hos privatläkaren.
Han läste, kommenterade att det var väldigt intressant, han har aldrig hört någon som det sagt pang i stämbanden på förut, men men,, sa han och tystnade.
Och läste lite till.
jag försökte flika in lite, tänkte att han kanske ville höra vad jag hade att säga, inte bara läsa remissen, men det behövde han visst inte.
Upp i en stol, och sen kikade han ner i halsen. "Ut med tungan!" Javisst.. Oj så han drog i den - för att se bättre? Jag vet inte..
Sen tittade han in i NÄSAN! Och där visste jag att det satt en liten kråka och kurade. Lite pinsamt, men vad gör man? Doktorn bara lyste, tittade och sen bedövade han med en väldigt illasmakande spray. Blä.
Efter det gick han ner med sin lilla kamera och kikade. Och det var inga problem! Det kändes knappt! Jaha, so? säger ni.
Men för mig var det riktigt förvånande och en positiv överraskning. Jag har blivit tittad i två gånger förut: Ultraljud på hjärtat och i magsäcken. Jag lovar det är INTE KUL!
Det här däremot - jag hade inga problem med att sjunga de toner han bad mig..

Sedan upp på en brits och koll i öronen och klämma, klämma på halsen.

SEN KOM DOMEN!!

Mina stämband är fina. De är intakta. Finns ingen skada på dem. Ingen spricka eller något sånt.
Så skönt.
Men varför gör det så ont då?

Tja, jag får vänta tills foniatriska avd skickar en kallelse i januari.
Och KÄRA Phreetha! Kom nu inte och säg "I told you so".
Om jag inte gått till den här doktorn hade jag ju inte blivit av med både snorkråka och öronvax! *tänk positivt*

Och doktorn sa...

Kl 9 imorse fick jag sålunda en akuttid hos en allmändoktor på vårdcentralen.
Och Gud är god!
Läkaren jag träffade har bara jobbat på vår VC ett par veckor, en mycket engagerad, kunnig man. Han undervisade mig snabbt och lätt i hur stämbanden ser ut, hur de arbetar och vad som kan gå snett. Han lyssnade ingående på vad jag sa, ställde många kompletterande frågor och tog verkligen reda på vad som hänt, hur det kändes och när jag har som ondast. Så utifrån vad jag berättade tittade han sedan mig i halsen och såg (naturligtvis) ingeting.

"Men det här måste vi gå vidare med. Jag känner två specialister nere i stan som bara jobbar med sånt här. De är lika duktiga båda två och jag kan fixa in dig på en vecka på remiss hos dem. Går vi genom Foniatriken på sjukhuset tar det lång tid. Vad sägr du? Du behöver ju hjälp nu.."
Så klart jag går till en privat! Så nu hoppas jag innerligt att snabbt få en kallelse från kliniken som verkligen går ner och tittar på mina stämband. För idag är jag svullen och öm efter att - visserligen har pratat - men gjort det enligt instruktioner från läkaren. Vanlig samtalston sliter nämligen inget på stämbanden.. Men HU vad det gör ont i alla fall!
Som dagbarnvårdare, ped ansv för verksamheten, fyrbarnsmor och sångerska arbetar man ju rätt mycket med..rösten.
En konstig känsla att ha ont i halsen men ändå inte i halsen.

Stämmor och stämband, jag ska stämma dem!

Konserten i Uddevalla i våras satte sina spår. Under en hög stämma sa det pang i ena stämbandet. Det gjorde så ont.. ungefär som när man sätter ett ben i halsen, så kändes det. Jag hostade och hostade och kände mig dum på scenen.
Under sommaren och hösten har jag inte tänkt så mycket på det mer än att det gjort lite ont när jag sjunger. Men nu har det hänt något!
Nu kan jag inte prata mer än ett par meningar och sen gör det svinont! (ja jag är medveten om ordvitsen i dessa influensatider).
Så att skälla på barnen är uteslutet. Att prata med dagbarnen längre stunder går - sisådär..
Att sjunga, nej tack! Vilket förmodligen sätter en del käppar i hjulet inför julkonserten. Jag vill ju så gärna sjunga O helga natt med mina systrar!

Min kära sångpedagogsyster har sagt åt mig på skarpen att söka läkarhjälp. Jag får nog ta henne på orden, för det här går nog inte länge till.. Fy vad man blir trött och ledsen av att ha ont! Och fy vad jag gnäller ikväll! Sorry..
Imorgon bitti är en annan dag. Då mår jag bra igen.

Konsert

Igår var jag på konsert. I Uppsala Konsert och Kongresshus, UKK. Faktum var att det var JAG som stod på scenen och sjöng! Ja, visserligen tillsammans med resten av kören och med Gladys de Pilar, Hannah Holgersson, Frida Björk som de framträdande solisterna och Margit Borgström som körledare/konferencier.
Men ändå!
En kanonkonsert, om jag får skryta lite! Av de 1000 biljetter som fanns att sälja gick hela 830 st åt! Salen var alltså nästan helfull!
Jag tror inte att det var den sista gången vi såg en sån här konsert gå av stapeln i UKK, (även kallad Kuben).

Margit Borgström: Känd från TV-programmet "Hela Kyrkan Sjunger" som sändes under en 10års period 1973 till 1983. Fortfarande verksam med sin nya kör Nardus som utgjorde stommen till den festivalkör vi medverkade i igår. Margit reser tillsammans med sin man Rolf fortfarande runt om i landet och besöker kyrkor, sjunger och undervisar med samma glöd och glädje som vi såg i TV.
Sångpedagog, politiker, musiklärare, sångerska, sitter i Kyrkomötet i Uppsala...

Hannah Holgersson: Känd sopran som sjunger fantastiskt! Om du får möjlighet att gå och lyssna på henne - gör det. Hon började en sång med att kula, bara det! Vilken sopran! Sjöng bl a "Fader Vår" och "I Himmelen, i Himmelen" så vi rös..

Gladys de Pilar: Behöver väl inte någon närmare presentation.. Spelar just nu för fulla hus i Stockholm i musikalen Hairspray. Skulle väldigt gärna vilja lära mig mer av henne.. Hon är en fantastisk sångerska! Sjöng bl a Andrae Chrouchs "The Blood" och "O Happy Day" så hela salen gungade.

Frida Björk: sångpedagog, musikansvarig i Citykyrkan, Stockholm. En underbar körledare, gospelsångerska och inspiratör. Har du möjlighet någon gång att sitta under hennes ledning i en kör - MISSA INTE DET! Du lär dig massor! Sjöng bl a Andrae Chrouchs "We are not ashamed".

Röstproblem

I helgen hade vi en underbar körhelg med kören Nardus som utgör stommen för kören i en stor konsert i "Uppsala Konsert och Kongerss" som går av stapeln i slutet av oktober. (köp biljetter nu!)
Efter att båda dagarna missat större delen av uppsjungningen och dessutom känt mitt ansvar att hjälpa min stämma med tonerna (ni vet, då man vänder sig om och sjunger lite högre för att alla ska höra och sjunga rätt) var min röst minst sagt lite sliten. Eller rättare sagt, den fanns inte.
Så på måndagsmorgonen skickade jag ett sms till Min-Linda om att "Jag kommer till dig idag med dagbarnen, du får prata, så pekar jag". Sagt och gjort. Jag mimade hela dagen, (att viska är ju det dummaste man kan göra, det är som sandpapper för stämbanden!) och hon översatte. Barnen tyckte det var konstigt, det märktes, de tittade förundrat på mig och frågade gång på gång "Va?"
Så kom en väninna till mig förbi när vi var ute i parken. Ett av dagbarnen känner henne väl och började på lek slå henne i bakdelen. Jag försökte få honom att sluta utan ord, och min väninna hjälpte till:
"Nämen så får man väl inte göra. Vad säger din dagmamma om att slåss?"
Pojken tittar på mig och sen på henne:
"Äh, Emma kan inte pjata!" varpå han vänder sig om och springer till sandlådan.
Hm..

Brodway nästa..

Min lilla dotter på 4 år är en ständigt sjungande tös. Hon är faktiskt nästan aldrig tyst, till mångas glädje och syskonens förtret.
För den ömma modern är det ett säkert sätt att se hur flickebarnet mår. Så länge hon sjunger är allt som det ska. Slutar hon är hon trött, hungrig eller något annat. Ett talande exempel är när vi under vår semesterresa nu i sommar besökte det lilla "landet" Ladonia, beläget på den skånska kusten i Mölle. Ung 1,2km går man utför i en brant bergsbestigning som heter duga och inte rekommenderas för folk med dåligt hjärta osv. På vägen upp sen tog vi det lugnt. Dottern fick bestämma takten. Hon knatade på, tystnade och satte sig ner på en sten. "Jag är lite trött". Vi vilade i några minuter varje gång. Sen reste hon sig och gick vidare, sjungandes.. Men den sista biten var tung. Då var hon tyst, tills jag tog henne på ryggen. OMEDELBART börjar sjungandet och sen sjöng hon ända till bilen..

Så härom veckan var vi på IKEA med min syster och hennes barn för att avnjuta en lunch tillsammans, så vi satte oss i restaurangen. Lilla A åt sin mat och glass och började sedan nynnandes gå runt oss och en pelare vid vårt bord.
Hon var snart helt uppe i sin sång/musikal och skred fram,
gjorde rörelser som passade in till "texten", stannade upp och tittade uppfodrande på någon motspelare. Gick vidare och sjöng högt och ljudligt att:
"Idaaaag äääär en daaaaag!" varpå hon svepte med händerna i en vid båge, började vid hjärtat och sträckte kraftigt ut dem helt inne i sin roll.
Sen tystnade hon, generat - och gömde sig bakom stolpen.

Den närmste delen av restaurangen hade nämligen uppmärksammat den lilla. Satt och lyssnade, tittade, log och njöt.
Vad månne det bliva av denna lilla dam? Musikalartist?

Guds trofasta kärlek och människans "egenhet"

Här är en godbit till sagd av redan nämnda flicka:
Mars 2006

Vi är hemma idag för Lillasyster har feber och astmabesvär.
Vid frukosten sitter vi och sjunger. Mamma sjunger:
”Din trofasta kärlek aldrig oss lämnar. Din barmhärtighet den kan aldrig ta slut.
Olivia klämmer i på refrängen:
”Jag vill fly varje morgon, fly varje morgon, tro på din egenhet!”
Mamma kan inte sjunga mer…

Originaltexten:
" Din trofasta kärlek aldrig oss lämnar
Din barmhärtighet den kan aldrig ta slut.
Den är ny varje morgon, ny varje morgon,
Stor är Din trofasthet, min Gud
Stor är Din trofasthet. "

En mycket sann och underbar morgonsång. Borde sjungas överallt varje morgon till tröst och styrka för många. Tänk vilken annorlunda stämning det skulle bli på jobbet om hela personalgruppen sjöng denna tillsammans som uppstart istället för den sedvanliga "Varför har ingen satt på kaffet"; "O vad jag är trött, om det ändå vore helg så man fick sova"; "Chefen är ett ufo som inte fattar nånting" osv.
Jag tror att många av våra sjukskrivningar i landet skulle försvinna om vi fick in ett annat tänk i svensken. Att komma bort från "vad tjänar jag på det?" till "Jag gör det här så blir någon annan glad".
Olivias "översättning" stämmer ju i och för sig bättre på svensken än ursprungstexten, men jag föredrar originalet.
Man blir faktiskt gladare själv av att hjälpa andra. Testa så förstår du!
Det har jag redan gjort. Det stämde.

Av barns och dårars mun..

En söndagsskolefröken dök på mig när jag skulle hämta min 3-åring:


-Jag måste bara få berätta vad min 3-åriga pojke sa när vi pratade om julspelet.
Vi pratade om änglarna och Josef och MAria och allt annat, varpå han tänker efter och säger:
"-Ja, och så var det tre prinsessor där också."
Trallala lalalaa lallalaaa
*svävar ut i en vacker piruett och nynnar på temamelodin från "12 dansande prinsessor"*


Prinsessa, man tackar!
Barn säger ju, som bekant, sanningen.