Och doktorn sa.. del 2

Jodå. Nu har jag varit hos privatläkaren.
Han läste, kommenterade att det var väldigt intressant, han har aldrig hört någon som det sagt pang i stämbanden på förut, men men,, sa han och tystnade.
Och läste lite till.
jag försökte flika in lite, tänkte att han kanske ville höra vad jag hade att säga, inte bara läsa remissen, men det behövde han visst inte.
Upp i en stol, och sen kikade han ner i halsen. "Ut med tungan!" Javisst.. Oj så han drog i den - för att se bättre? Jag vet inte..
Sen tittade han in i NÄSAN! Och där visste jag att det satt en liten kråka och kurade. Lite pinsamt, men vad gör man? Doktorn bara lyste, tittade och sen bedövade han med en väldigt illasmakande spray. Blä.
Efter det gick han ner med sin lilla kamera och kikade. Och det var inga problem! Det kändes knappt! Jaha, so? säger ni.
Men för mig var det riktigt förvånande och en positiv överraskning. Jag har blivit tittad i två gånger förut: Ultraljud på hjärtat och i magsäcken. Jag lovar det är INTE KUL!
Det här däremot - jag hade inga problem med att sjunga de toner han bad mig..

Sedan upp på en brits och koll i öronen och klämma, klämma på halsen.

SEN KOM DOMEN!!

Mina stämband är fina. De är intakta. Finns ingen skada på dem. Ingen spricka eller något sånt.
Så skönt.
Men varför gör det så ont då?

Tja, jag får vänta tills foniatriska avd skickar en kallelse i januari.
Och KÄRA Phreetha! Kom nu inte och säg "I told you so".
Om jag inte gått till den här doktorn hade jag ju inte blivit av med både snorkråka och öronvax! *tänk positivt*