onsdag 29 december 2010

Hej! I´m back!

Tja, vad kan jag säga? Jag har helt enkelt bara lagt skrivandet på is under terminen och sysslat med annat. T ex läxläsning...
Uppdatering alltså:
Min äldsta son går nu i nian. Om två månader ska han välja till gymnasiet, och tankarna går fram och tillbaka. Han har väl lite hum, men inget slutgiltigt beslut än.. Det är svårt. Ruskigt svårt! Många linjer - och många grenar inom den linjen - och många enskilda val på den grenen i linjen! *snurrig i huvudet* Dessutom finns den ena grenen på ena skolan, den andra grenen på en annan skola. Vilket gör saken än mer krånglig. Kunde man inte sätta alla grenar på samma skola? Det skulle vara enklare, tycker jag. Plus att de elever som går samma linje skulle få mer utbyte av varann... Jaja. Nog om detta.

Son 2 går i sjuan. Hans liv sitter i en låda på magen - en låda med strängar både härs och tvärs. Han kommer hem, slänger väskan i ett hörn och försvinner in på sitt rum och sen spelar han! Både elgitarren och den akustiska går varma. Hans högsta önskan just nu är en halvakustisk... Men tre gitarrer!? Nja.. Det får nog vänta ett tag...
Dotter 1 går i trean. Den tösen blir bara vackrare och vackrare! Ibland när vi sitter och pratar slås jag över hur otroligt fina drag hon har. Jag vet; jag är förmodligen väldigt partisk och förbllindad i min kärlek till barnen, men hon ÄR fantastiskt söt!
Just nu sover hon över hos en kompis. Snabbt påkommet igår och med glad min stack hon iväg. Härliga tjej!
Dotter 2 sitter här bredvid mig och ritaar i sin HelloKittybok som kom i en julklapp. Min lilla femåring är så rolig fortfarande. Hennes kommentarer förgyller verkligen våra dagar. Häromdagen satt hon och drack en mer i bilen. När den började ta slut så vek den sig på mitten och blev alldeles ihopknölad. Astrid utbrast:
-Mamma titta! Den ruttnar!

Annars är den här lilla damen mycket fem år. Hon vill inte vara med någon annan än sin mor, vill inte ens gå till sitt älskade Kyrkans Barntimmar - och skall ABSOLUT inte börja förskolan! Fylla 6 år ligger tack och lov lååångt fram i tiden, ända till 2 mars.. För hon vill inte det.. För då betyder det att man ska börja skolan.. Jag tar det med ro och är förvissad om att till sommaren kommer hon att ha ändrat sig.

Robert jobbar fortfarande mestadels i Stockholm. De har så mycket jobb att de har blivit tvungna att tack nej till en del, vilket är väldigt roligt. Så han åker tidigt på morgonen och kommer hem vid 7 på kvällen. Men han trivs och är glad över sitt arbete och sina arbetskompisar, och det är jag så glad för.
Själv trivs jag ypperligt på mitt jobb. Fem underbara dagbarn som jag får ynnesten att ha i min grupp. Och dessutom har vår lilla verksamhet utökats till 15 dagbarnvårdare i tre grupper runt Uppsala! Sammanlagt har vi nu ung 50 inskrivna barn! Rätt imponerande om jag får säga det själv.
Nej, nu måste jag sätta lite fart på den här dagen. Så i ses! Kram på er!

måndag 13 september 2010

Imorgon får jag besked..

Jag bävar..
Faktiskt..
Imorgon är den långa väntan slut och jag kommer att få besked om hur stämbanden ser ut efter sommaren. Och om det blir operation.
Många känslor tränger omkring och många tankar snurrar hit och dit:
Nervös, glad, förväntansfull, rädd.
Jag känner mig ensam, men ändå så omringad av människor som finns här för mig.
Jag är glad att äntligen få besked samtidigt som jag är rädd för det.
Jag vill veta - men ändå inte.
Jag är förväntansfull, men ändå rädd....

Hur kommer det att gå?
Blir det operation? Och när i så fall? Hur länge blir jag sjukskriven? Hur går det då för mina kollegor? Kommer de att däcka under den arbetsbörda de får om jag blir sjukskriven i flera veckor?
Hur går det till när man ska börja prata efter operation? När är jag återställd? Hur lång tid tar det innan min röst är helt tillbaka? Hur ska jag klara att vara tyst i så många dagar? Gör det ont? Har jag ont efteråt?...

Så govänner: Om ni läser detta innan 15.00 den 14 september 2010 så får ni gärna be för mig. För just då sitter jag inne hos foniatrikern och filmar mina stämband..
Vi hörs!

tisdag 7 september 2010

Hösten är här - och här är jag!

Hej igen!
Sommaren är slut och hösten har börjat. Dimman ligger tjock över gården nu på morgonen, och Astrid frågar varför det är så dammigt ute. En rätt bra formulering på hur det faktiskt ser ut.

Semestern är slut och jobbet har börjat på allvar. Vi har en del förändringar på jobbet i fråga om utedagar och kyrkisskjutsar, men det löser sig nog när rutinrena har kommit igång på allvar.

Vad sa du? Hur semestern varit? Alldeles underbar, tackar som frågar!
Vi tillbringade en och en halv vecka på Öland och Löttorps camping där vi hade körvecka med tre körer måndag till fredag. Veckan efter hjälpte jag till på barnmatinen och det var lika roligt som alltid!

På vägen från Öland mot Borås kraschade bilen ihop. Nåt i kylarsystemet tyckte det var dags att gå i pension, så vi körde på sparlåga till Borås och Svärfar där han och Robert plockade sönder och satte ihop motorn igen. Det tog sina modiga dagar, så Robert fick lov att förlänga sin semester för att hinna med. Stackars han... Hehe.

En annan gång ska jag berätta mer om körveckan. Och desutom tala om hur det gick med min hals - operation eller inte. Den 14 sept får jag veta!
Hej så länge!

fredag 11 juni 2010

Sommarlov..

Barnen har varit på sin avslutning, sjungit, ätit tårta och fått betyg.
Precis som det ska vara.
Självklart hölls avslutningen i kyrkan. F-5 var i en stadskyrka, de äldre i vår egen kyrka.

På vägen till F-5 avslutning frågade jag >Klas som fyller 15 i morgon vad han vill ha. OJ! kom det från baksätet, Olivia reagerade på födelsedagspratet. "Men jag måste ju köpa en present! Men hur? Jag har ju inte tillräckligt med råd.."

Jag älskar felsägningar. Och Olivia var i sitt esse idag.
Under fikat i klassrummet pratade vi om dansbandsmusik, jag och en pappa i klassen.
"Jaa," sa Olivia. "Och jag har 6 meter dansband därhemma."
Både jag och pappan tittade oförstående på henne innan det gick upp ett ljus för mig:
"Menar du ditt gymnastikband?"
:-D

torsdag 3 juni 2010

Hon säger att jag är DUKTIG!!

Nästan en vecka av min sjukskrivning har gått. Och med det har jag varit hos logopeden fyra gånger denna vecka, en gång varje dag.

Vi började lite lätt med mjuka, runda ljud och har successivt arbetat oss fram till att jag läser stycken själv, med röstläget på rätt läge hela tiden. Det är orkeskrävande att prata så här. Jag är ju van att ha en mer "flickaktig" röst och prata lite ljusare än vad jag ska, så i mitt huvud låter det här läget jättekonstigt.
Men vi lyssnar ju alltid på det vi säger och läser, och jag konstaterar att det LÅTER rätt bra, och inte lika konstigt utåt som i mitt eget huvud..
Men känslan av att ha tonen vibrerandes nere i bröstregistret är ny för mig, och det kommer att ta tid att lära sig prata så jämt..

I tisdags träffade jag överläkaren på foniatrin. Han filmade mina stämband igen och såg den där "bullen" mitt på stämbanden, precis som förra gånge. Nu var inte stämbanden lika knallröda, men jag har ytliga blodkärl som ser ut som sårsnitt på höger stämbandssida.
"Bullen" är en polyp. En liten rackare som ställer till problem. Det är den som ser till att stämbanden inte sluter tätt, utan hela tiden läcker luft. Klart det blir jobbigt och slitigt att prata då! Det tar energi att säga en mening, så att sitta i ett vanligt samtal är jättejobbigt. Jag måste ju prata längsammare än vanligt för att hinna tänka på hur jag säger varje ord, och.. nä jag har liksom inte tålamodet.. Jag hoppas att alla i min närvaro har förståelse och dessutom hjälper mig att inte glömma bort mig. Det är ju nödvändigt om jag ska kunna bli bra igen!

Överläkaren satte upp mig för operation i slutet av augusti/början på september. Vad jag förstår är det en relativt enkel operation och det är en snabbare återhämtning för stämbanden än om man ska jobba bort den.
50-50% chans att jag ska opereras/jobba bort den, sa logopeden idag. Vi får se på återbesöket i augusti..
Så tills dess ska jag inte sjunga, och försöka prata med hel röst, hålla mig ifrån kaffe... osv.

Men hon säger att jag är DUKTIG! Att jag hittar en fin klang och låter hel på rösten. Och det är jag ju glad för.
Så med Guds(först och främst)hjälp, logopedens coaching, min ansträngning och vänners böner samt påminnelser ska det här nog greja sig innan jul - (för det finns en liiiiten risk att det inte blir någon "O helga natt" i år..)

Vill ni hjälpa mig med böner och påminnelser? Det är bara att fråga mig om hur, jag visar hur du ska påminna..

fredag 28 maj 2010

Jag stjäl ett blogginlägg...

och hoppas att alla som läser här går vidare och läser där.
Varsågod:

Gå in på Rödluvans blogg och läs vad hon skriver om vårdnadsbidraget.

Hej så länge!

torsdag 20 maj 2010

Noaks Ark

Vi har tema husdjur med dagbarnen just nu. Och då passar det ju bra att kombinera det med Noaks Ark, för den innehåller ty alla djur som finns.

Sagt och gjort. Flanobilder upp och Magic Clay-lera fram!
Här är resultatet:

Alla djur rusar ut ur Arken


En gris med sin kulting. Gjord av treårs flicka


Astrid gjorde en häst alldeles själv utan hjälp. Den ligger ner, för benen bar inte..
:

Linda, min kollega slog till på stort och gjorde en sköldpadda och ett bältdjur. Fågeln är ett experiment av mig. Ville kolla om leran skulle fastna på pompomboll. Det gjorde den! Hurra!


Personligen har jag aldrig sett charmigare elefant. Gjord av tvåårs flicka.


Krokodiler av två pojkar, 5 och 4½ år.


Mina djur från i vintras fick följa med..


De obligatoriska ormarna. Av spridda skapare.