Och doktorn sa...

Kl 9 imorse fick jag sålunda en akuttid hos en allmändoktor på vårdcentralen.
Och Gud är god!
Läkaren jag träffade har bara jobbat på vår VC ett par veckor, en mycket engagerad, kunnig man. Han undervisade mig snabbt och lätt i hur stämbanden ser ut, hur de arbetar och vad som kan gå snett. Han lyssnade ingående på vad jag sa, ställde många kompletterande frågor och tog verkligen reda på vad som hänt, hur det kändes och när jag har som ondast. Så utifrån vad jag berättade tittade han sedan mig i halsen och såg (naturligtvis) ingeting.

"Men det här måste vi gå vidare med. Jag känner två specialister nere i stan som bara jobbar med sånt här. De är lika duktiga båda två och jag kan fixa in dig på en vecka på remiss hos dem. Går vi genom Foniatriken på sjukhuset tar det lång tid. Vad sägr du? Du behöver ju hjälp nu.."
Så klart jag går till en privat! Så nu hoppas jag innerligt att snabbt få en kallelse från kliniken som verkligen går ner och tittar på mina stämband. För idag är jag svullen och öm efter att - visserligen har pratat - men gjort det enligt instruktioner från läkaren. Vanlig samtalston sliter nämligen inget på stämbanden.. Men HU vad det gör ont i alla fall!
Som dagbarnvårdare, ped ansv för verksamheten, fyrbarnsmor och sångerska arbetar man ju rätt mycket med..rösten.
En konstig känsla att ha ont i halsen men ändå inte i halsen.