B eller D - det kvittar väl?

Min systerson T, 4 år ringde mig häromdagen.
Jag måste få glädja era mungipor genom att återge samtalet:
- HEJ min Emma, det är T!
- Nämen hej T! Vad gör du idag?
- Jag leker bensin!
- Ojdå, vad spännande. Det har jag aldrig gjort, hur gör man då?
- Jo, man står i sängen och hoppar: hopp! hopp! och sen hoppar man ner: Flupp,, PLUMS!

Vilken bra förklaring! Jag såg hela leken framför mig: hur han pumpade in sig (hopp,hopp) i slangen och sen rusade genom den (flupp,,) för att till slut landa i bilens bensintank (PLUMS).
En superkul lek ju. Värd att upprepas om och om igen.

-Men nu får du prata med min mamma F. Hej då! avslutar T och med ett prassel i mitt öra langas telefonluren över till den ömma modern. Jag skrattar och kommenterar vilken fantasi T har som kommer på idén att leka bensin.
Min syster harklar..
- Jo men det är så att han har inte riktigt fått alla B och D att hamna på rätt ställe än. Vad han egentligen leker är Delfin..
Skratt igen, denna gång över mosterns konstiga öron som inte hör ordentligt..
Men bilden i min fantasi var glasklar även i denna lek. Klart som korvspad att Delfinen står på klippan (sängen) och hoppar (hopp, hopp) och sedan studsar vackert ner (flupp), gör en kullerbytta och sen en spiralsnurr rakt ner i vattnet (plums) så att solglittret splittrar sig och man får kisa för att se söderhavsön i horisonten.
Hurra för Delfinen Bensin!