1:a advent.

Jag har tagit för vana att inför 1:a advent städa i sann "Kajsa Kavat"anda på lördagen och sen - när barnen somnat - förvandla hela vårt hem. Julgardiner i alla rum, röda mattor istället för de vanliga i hallen, juleljus och juldukar på alla bord. Allt pynt åker fram och placeras ut.
Så också i år.
Jag somnade i soffan kl 1 och vaknade kl 3.30 och satte igång.
Pyntlådan hade jag burit ner, och gardinerna satt på plats redan innan jag somnade så det var "bara" resten kvar.
Dukarna ströks sålunda och lades ut. Sen har vi en liten julby i porslin med små lampor i som jag sätter upp på en byrå mitt i vardagsrummet. De små figurerna tycker barnen är så söta och flickorna leker gärna med dem. Längst fram står ett litet hus som man kan öpppna.. Det är det enda hus de får röra, och det brukar de hålla!
För några jular sen fick jag i julklapp av min goa minsta lillasyster en julkrubba i olivträ som hon köpt i Jerusalem när hon jobbade som volontär där nere. Jag ÄLSKAR den! Den står nu på hedersplats i hallen, det första man ser när man kommer hem!

Kl 5.30 bakade jag pepparkakor, dock inte till famlijen utan till kyrkans julmarknad. 8 stycken galet stora pepparkaksgubbar blev det innan degen tog slut, och jag var nöjd med det. Folie på en bit kartong, pepparkaka på, plastfilm runt om, ett rött satinband och Voliá! En pepparkaka till försäljning. Puh!

Så när flickorna vaknade på morgonen kom belöningen för allt slit: deras tindrande ögon och andäktiga upptäckande av allt fint. Underbart!
Till frukosten kom trötthetten.. Men eftersom hela famlijen satt samlad och åt kunde jag luta huvudet mot väggen i en minut och slumra till. Perfekt!
Jag gillar powernaps..

Nu ska jag frossa i julmusik, English Carols, Lunds symfoniorkester och alla de andra favoritjulskivorna kommer att gå varma här i vårt julehus.
Glad advent alla människor!

Och doktorn sa.. del 2

Jodå. Nu har jag varit hos privatläkaren.
Han läste, kommenterade att det var väldigt intressant, han har aldrig hört någon som det sagt pang i stämbanden på förut, men men,, sa han och tystnade.
Och läste lite till.
jag försökte flika in lite, tänkte att han kanske ville höra vad jag hade att säga, inte bara läsa remissen, men det behövde han visst inte.
Upp i en stol, och sen kikade han ner i halsen. "Ut med tungan!" Javisst.. Oj så han drog i den - för att se bättre? Jag vet inte..
Sen tittade han in i NÄSAN! Och där visste jag att det satt en liten kråka och kurade. Lite pinsamt, men vad gör man? Doktorn bara lyste, tittade och sen bedövade han med en väldigt illasmakande spray. Blä.
Efter det gick han ner med sin lilla kamera och kikade. Och det var inga problem! Det kändes knappt! Jaha, so? säger ni.
Men för mig var det riktigt förvånande och en positiv överraskning. Jag har blivit tittad i två gånger förut: Ultraljud på hjärtat och i magsäcken. Jag lovar det är INTE KUL!
Det här däremot - jag hade inga problem med att sjunga de toner han bad mig..

Sedan upp på en brits och koll i öronen och klämma, klämma på halsen.

SEN KOM DOMEN!!

Mina stämband är fina. De är intakta. Finns ingen skada på dem. Ingen spricka eller något sånt.
Så skönt.
Men varför gör det så ont då?

Tja, jag får vänta tills foniatriska avd skickar en kallelse i januari.
Och KÄRA Phreetha! Kom nu inte och säg "I told you so".
Om jag inte gått till den här doktorn hade jag ju inte blivit av med både snorkråka och öronvax! *tänk positivt*

Springa in i väggen..

Min äldste son har börjat träna Parkour.
Vad är det? undrar du.
Jo. Så här står det i Wikipedia:
Parkour (IPA: [paʁ.'kuʁ], ofta förkortat PK) är en disciplin där syftet är att ta sig förbi hinder på diverse ställen. [1] Parkour är inte och har aldrig varit tävlingsinriktat. Det går ut på att röra sig på ett smidigt, kontrollerat och snabbt sätt genom alla sorters miljöer. [2] Hinder kan vara allt i omgivningen från hustak, stolpar, bänkar och trottoarkanter till träd, stenar, staket och murar.[1] En utövare av parkour kallas ”traceur” (man) eller ”traceuse” (kvinna). [2]

En stor del av träningarna går åt till styrketräning och stretching. Att göra armhävningar på Parkouren är bra mycket jobbigare än i idrottsklassen han går i, kom sonen hem och meddelade en dag:
"Vi ställer oss så här (pojken demonstrerar med fötter och händer i golvet redo att göra en armhävning, fast med rumpan upp i vädret). Sen ska vi segt gå ner så här (han går sakta ner mot golvet i en armhävning, fast han fortsätter framåt lite som en katt med axelpartiet framför armarna. Ser ut som en våg på havet ungefär). Och sen tillbaka upp igen (han gör det med), och då säger vår tränare "En sista nu!" och då gör vi det (han gör två till medan han pratar) och när vi gjort den sista skriker vår tränare: "En till nu!". Då stönar vi..

Tacka för det.
Jag klarar att ställa mig med rumpan i vädret och SNABBT ta mig ner med magen först - rakt ner - BOM! Sen ligger jag där och stönar..!

Så igår kom han hem och meddelade
"Idag lärde jag mig wallflip! AV MISSTAG!"
Alltså, att springa upp på en vägg och göra en bakåtvolt.
Jättesvårt.
Men han råkade bara när han tränade på en annan grej.
Så det kan gå! Och mamman sväller över av stolthet.

Jag filmade honom ikväll mot en vägg. Ber om ursäkt för att filmen ligger ner, ska göra en bättre sen. Men tills dess: HÄR KOMMER; VARSÅGOD!

Dagens sång

8åringen sitter och gör läxor vid köksbordet och sjunger samtidigt:

"Jag lyfter ögat mot himmelen och knäpper hop mina händer
Til Dig o Gud som är barnens vän..."

Där avbryter hon sig och fnissar.
"Den texten är så konstig, mamma. Gud är väl inte barnen Sven.."

Hahahahahahaaaaa! Och mamman knäckte ihop..

Och doktorn sa...

Kl 9 imorse fick jag sålunda en akuttid hos en allmändoktor på vårdcentralen.
Och Gud är god!
Läkaren jag träffade har bara jobbat på vår VC ett par veckor, en mycket engagerad, kunnig man. Han undervisade mig snabbt och lätt i hur stämbanden ser ut, hur de arbetar och vad som kan gå snett. Han lyssnade ingående på vad jag sa, ställde många kompletterande frågor och tog verkligen reda på vad som hänt, hur det kändes och när jag har som ondast. Så utifrån vad jag berättade tittade han sedan mig i halsen och såg (naturligtvis) ingeting.

"Men det här måste vi gå vidare med. Jag känner två specialister nere i stan som bara jobbar med sånt här. De är lika duktiga båda två och jag kan fixa in dig på en vecka på remiss hos dem. Går vi genom Foniatriken på sjukhuset tar det lång tid. Vad sägr du? Du behöver ju hjälp nu.."
Så klart jag går till en privat! Så nu hoppas jag innerligt att snabbt få en kallelse från kliniken som verkligen går ner och tittar på mina stämband. För idag är jag svullen och öm efter att - visserligen har pratat - men gjort det enligt instruktioner från läkaren. Vanlig samtalston sliter nämligen inget på stämbanden.. Men HU vad det gör ont i alla fall!
Som dagbarnvårdare, ped ansv för verksamheten, fyrbarnsmor och sångerska arbetar man ju rätt mycket med..rösten.
En konstig känsla att ha ont i halsen men ändå inte i halsen.

Stämmor och stämband, jag ska stämma dem!

Konserten i Uddevalla i våras satte sina spår. Under en hög stämma sa det pang i ena stämbandet. Det gjorde så ont.. ungefär som när man sätter ett ben i halsen, så kändes det. Jag hostade och hostade och kände mig dum på scenen.
Under sommaren och hösten har jag inte tänkt så mycket på det mer än att det gjort lite ont när jag sjunger. Men nu har det hänt något!
Nu kan jag inte prata mer än ett par meningar och sen gör det svinont! (ja jag är medveten om ordvitsen i dessa influensatider).
Så att skälla på barnen är uteslutet. Att prata med dagbarnen längre stunder går - sisådär..
Att sjunga, nej tack! Vilket förmodligen sätter en del käppar i hjulet inför julkonserten. Jag vill ju så gärna sjunga O helga natt med mina systrar!

Min kära sångpedagogsyster har sagt åt mig på skarpen att söka läkarhjälp. Jag får nog ta henne på orden, för det här går nog inte länge till.. Fy vad man blir trött och ledsen av att ha ont! Och fy vad jag gnäller ikväll! Sorry..
Imorgon bitti är en annan dag. Då mår jag bra igen.

Pysseldag

Jag har varit på pysseldag!
Hela kollegiet drog iväg till BRIO Lekolar i Stockholm för att sitta där och pyssla under 4 timmar! Allt materiel stod BRIO för, plus fika och matig macka.
Och oj så roligt! Vi pysslade för glatta livet.

Eftersom vi var tvungna att sluta kl 14 så ville man ju hinna med så mycket som möjligt, vilket gjorde att man kastade sig över materialet och ville göra allt samtidigt.
Jag hann:
Ett pepparkakskort: jag ville ha idén med mig hem.
Två änglar: Den större med hatt blickar nådigt ner från sin himmel med fransklänningen på. En filtad hatt pryder huvudet så fick jag testa det med. Jättekul! Ska beställa hem sånt efter jul.. Gjord av trekantig pappstrut, äggformad styrokon till huvud, liten träkula till näsa. Huvudet har jag klätt i magic lera, (en VÄLDIGT lätt och behaglig lersort som lufttorkar, man kan måla på den, den behöver inte brännas som cerniten och är giftfri. Den köpte vi hem!) En guldfärgad ståltråd virade jag runt den vitmålade struten, samt franssnöret. Ögonen är sådana där rörliga som jag satte upp och ner för att få dem att blunda. Vingar av fjäderboa och silverståltråd.
Den mindre har fabriksgjorda vingar, änglahår som är inquiltat i filt, och ett paljettband om håret.
Tre tomtar: med otvättad ull som skägg. Gjord av två blompinnar till ben, lera till fötter, en pappkon som huvud, tubstrumpa till mössa och skor. En träkula målade jag svart till den lilla näsan..
Ett grötljus: En liten terracottaskål målad i brunsvart färg, lite vit kant och sen flingstearin som smältes litegrann åt gången runt veken. Jag strödde lite kanel på det översta lagret innan det stelnade. Det doftar jul...

Jag kommer helt klart åka dit fler gånger!!
Följer du med?

Kort i butik? Nej tack!

I eftermiddags åkte vi hela familjen iväg till Gränby Centrum för att lite snabbt ta varsitt automatfoto. Vi ska nämligen söka visum, och då behöver man skicka med kort på sig själv.
Nåväl, väl på plats möts vi av upplysningen om att automaten är bortplockad och vi får söka oss in på en fotobutik.
En serie på fyra små foton per person kostar 199 kr. För hela familjen skulle detta alltså innebära 1200 kr.
Vi backade ut ur butiken. Och ringde Ryssland. Och fick det glada beskedet att skolfoton dger alldeles utmärkt!
Så för de 1200 kr som vi inte ville lägga ut blev det istället:
*6korv med bröd.
*En hårklippning på äldste sonen (Hurra!)
*En schampoo/balsamhållare till duschen nere
*Ett zinkfat och fyra blockljus som jag ska göra adventsljusstake av tillsammans med lite mossa, siffror och dekorationer.
*Servetter.
*Och pengar över.

Inte illa!
Glada och nöjda åkte vi hem och tog kort på mig och min make med digitalkameran.
I jul är vi inte här..

Konsert

Igår var jag på konsert. I Uppsala Konsert och Kongresshus, UKK. Faktum var att det var JAG som stod på scenen och sjöng! Ja, visserligen tillsammans med resten av kören och med Gladys de Pilar, Hannah Holgersson, Frida Björk som de framträdande solisterna och Margit Borgström som körledare/konferencier.
Men ändå!
En kanonkonsert, om jag får skryta lite! Av de 1000 biljetter som fanns att sälja gick hela 830 st åt! Salen var alltså nästan helfull!
Jag tror inte att det var den sista gången vi såg en sån här konsert gå av stapeln i UKK, (även kallad Kuben).

Margit Borgström: Känd från TV-programmet "Hela Kyrkan Sjunger" som sändes under en 10års period 1973 till 1983. Fortfarande verksam med sin nya kör Nardus som utgjorde stommen till den festivalkör vi medverkade i igår. Margit reser tillsammans med sin man Rolf fortfarande runt om i landet och besöker kyrkor, sjunger och undervisar med samma glöd och glädje som vi såg i TV.
Sångpedagog, politiker, musiklärare, sångerska, sitter i Kyrkomötet i Uppsala...

Hannah Holgersson: Känd sopran som sjunger fantastiskt! Om du får möjlighet att gå och lyssna på henne - gör det. Hon började en sång med att kula, bara det! Vilken sopran! Sjöng bl a "Fader Vår" och "I Himmelen, i Himmelen" så vi rös..

Gladys de Pilar: Behöver väl inte någon närmare presentation.. Spelar just nu för fulla hus i Stockholm i musikalen Hairspray. Skulle väldigt gärna vilja lära mig mer av henne.. Hon är en fantastisk sångerska! Sjöng bl a Andrae Chrouchs "The Blood" och "O Happy Day" så hela salen gungade.

Frida Björk: sångpedagog, musikansvarig i Citykyrkan, Stockholm. En underbar körledare, gospelsångerska och inspiratör. Har du möjlighet någon gång att sitta under hennes ledning i en kör - MISSA INTE DET! Du lär dig massor! Sjöng bl a Andrae Chrouchs "We are not ashamed".

Jag vill också titta!

Mina söner vid späd ålder:

Storebror blundar: "Jag ser racerbilar!"
Lillebror springer fram och lyfter på hans ögonlock: "Får jag se!"
:-)