I Rätten

Idag har jag varit på Tingsrätten och vittnat i ett mål.
Hu så pirrigt!
Vem kunde ana att lilla jag skulle sitta som enda vittne och berätta om en familjetragedi jag blev vittne till?
Att vittna är nervöst. Och ovant. Man känner sig lite utlämnad och uttittad där man sitter i sitt lilla ensamma hörn och berättar, väl medveten om att kameran som är placerad under domarens högsäte filmar minsta rörelse jag gör, och allt jag säger spelas in på band. Avlägga vittneseden.. bara det får en ju att svälja hårt. Jag vill ju inte på något sätt säga fel! " Du är under ed och det är brottsligt att förtiga och eller fara med osanning, lägga till eller dra ifrån vad som hände" Brr. Ansvarstyngd..

Innan målet började fick jag gå in i en tom rättssal och bara titta hur det ser ut. Det var bra. Det var skönt att veta sånt innan det var dags.
En vaktmästare/alltiallo/värd gav mig lite tips och komihåggrejjor därinne:
1. Var dig själv.
2. Alla som sitter därinne som är berörda av fallet är lite nervösa.
3. Det är jättebra att du har anteckningar, men läs inte direkt ur dem. Då börjar advokaterna att grilla dig mer än annars. Lägg anteckningarna åt sidan och berätta ur minnet. Om du behöver kolla en tidsangivelse så påpeka att du har det uppskrivet och kan kolla.
4. Räkna ut innan du går in hur mycket du förlorat i lön för att du tagt ledigt denna dag. Du har rätt till ersättning för förlorad inkomst.

Jag följde hans råd, Gud signe honom. Och hade räknat ut på öret vad jag förlorat i arbetsinkomst. Plus bilersättning. Inga problem :-)

När jag väl satt mig och avlagt vittneseden blev jag ganska lugn. Jag hade ju läst igenom mina anteckningar och hade Syster H och Vän G med mig som stöd. Jag kände att jag skakade lite av att jag spänt mig hela förmidagen, men i det stora hela kändes det rätt ok.
Efteråt satte vi oss och drack kaffe hemma hos min Syster. Och då kände jag att det var överstökat.
Nu bara vill jag att det ska gå väl för familjen det handlade om. Och att de aldrig mer råkar in i något sånt här.