Giftemålproblem i unga år..

Lilla A sitter vid middagen och har en diskussion med föräldrarna om vem hon ska gifta sig med.

"Jag vill gifta mig med Theo."

"Det går kanske inte, han är ju din kusin", blir svaret från fadern.

"Kanske du ska gifta dig med Jacob?", frågar jag.

"Nej, han vill inte gifta sig med mig. Jag har frågat och han sa nej", kom det med en förklarande röst från fyraåringen.

Föräldrarna frustar till.

"Jaha? Vem ska du då gifta dig med?", frågar pappa. "Valter kanske?"

Lilla A funderar:

"Nej, han bara springer iväg när jag vill dansa med honom. Och han sa också nej till att gifta sig med mig. Och Jacob bara hoppar med mig när jag vill dansa med honom. Bara Theo vill dansa.. Vad skrattar ni åt??"

Föräldrarna ligger och skakar av återhållet skratt mot bordet.

"Vi tycker du är så underbar" kvider jag och försöker lugna mig.

Lilla A lägger huvudet på sned och tittar strängt på oss.

"Nu får ni faktiskt sluta."

Vi tittar på varann och harklar skuldmedvetet..

Och Hennes Namn Skall Vara...

Med vänners hjälp har nu Höna nr 8 fått sitt namn:

Hon heter (stackars liten sak):

Lisa Lilian Petronella IIX Marilyn.

Vi tackar alla inblandade för engagemanget av att ge en tygbitshöna ett så ståtligt namn.

Forts. Notproblem, eller: "Med Marilyn Monroe på begravning"

O, mina magmuskler finns. Jag vet, för de gör ont.
Jag har skrattat så åt Historien om Noterna, och de slutade inte med förra inslaget!

Min väninna smsade mig i veckan. Den sörjande familjen hade i slutändan valt en annan sång, "Blott en dag", och det var denna som hon i fredags stod i begravningskapellet och skulle framföra så vackert, stämningsfullt och tröstande hon bara kunde.
Nu är min väninna gravid - med tvillingar - och i takt med den växande magen har magmusklerna (som vi på musikspråk kallar "Stödet") fått maka på sig till förmån för de små sparkande liven därinne. Så den vackra stämningsfulla flödande sången blev reducerad till små korta flämtande meningar då hon mellan orden kippade efter luft. Samtidigt som hon (som hon fnissande berättade) tänkte på alla de problem vi haft med att hitta noter, och ville börja skratta. Inte så passande på en begravning! Beskrivningen på hur det lät var (citat):
Jag lät ungefär som Marilyn Monroe när hon stötande framförde "Happy Birthday mr President".
En eloge, kära A, att du inte brast i skratt!

Påskpyssel

Så där.

Hela förmiddagen har gått åt till att göra små kycklingar/hönor, under det vi gnolat Gullefjun.

Resultatet är på nåt sätt charmigt hysteriskt.

På tisdag ska jag sjunga Gullefjun för alla våra 20 dagbarn och ha dessa som rekvisita.

Jag ska bara leta reda på en "stor och gammal katt" och "en väldig hund", som texten säger.

Mina flickor har hjälpt till att namnsätta dem: Hedda (gul längst upp till höger), Prillan (grön längst till höger), Astrid (den med hår), Olivia (med röd rosett), Agda ((med gul mössa), Lucia (med pannband och kjol). Den lila med krona har inget namn än. Någon med förslag? :-)

Hurra för Herr och Fru Strömgård!

I torsdags firade jag och min man vår 15e bröllopsdag. Kristallbröllop!

Jag har förgäves fått våra barn att förstå att de skulle gå upp på morgonen och fixa kaffe på sängen åt sina föräldrar, men icke. Vem kan klandra dem? Robert åker ju hemifrån kl 6.30 och dåhade ju barnen behövt gå upp 5.30 för att hinna koka kaffe, fixa fina, goda smörgåsar och duka en utomordentlig bricka med ljus, finporslin och servetter - allt serverat med skönsång..

In my dream..

Men på kvällen bar det iväg till restaurang med oss. Det finns en afrikansk sådan i stan som är väl värd besök! O så trevligt det ar att sitta en hel kväll och bara prata - vi två medan barnen tog hand om varann därhemma! Vår äldste stannade dessutom hemma från sin älskade bönegrupp till förmån för oss. En stor present! Tack Älskade Son!

Så nu har jag varit gift i 15 härliga år. Och är lika kär i min make nu som då. Fast på ett djupare och mer moget sätt.

Notproblem..

En vän kontaktade mig och frågade om jag visste vilken låt det här är: "Hem, jag ser ljuset från mitt hem... Som aldrig förr ska vi sjunga sången, när Kungars Kung hälsar oss välkommen... när jag kommer hem..".
Nä. jag greppade inte, en liten dallrande igenkännande sträng längst bak i huvudet, men inget mer. Så jag började söka..

Jag ringde mina föräldrar, sångpedagogerna. Inget svar.
Jag ringde min syster, sångpedagogen. Hon hänvisade mig vidare till en känd pianist i församlingen. Han visste! "Det är en sång skriven av herr S. och jag har spelat just den på en begravning en gång. Ring Angelica som sjöng då" sa han.
Det gjorde jag. Men hon visste inte var noten fanns.

Jag googlade. Och ringde en butik i stan. Ingen visste eller kunde hjälpa.
Jag letade och sjöng den enda strofen jag kunde i tre dagar.
Sen ringde jag till upphovsmannen. En mycket känd svensk kristen musikprofil.
Som tur var svarade han inte.. Men jag lämnade duktigt ett meddelande på hans mobiltelefon..

Senare den kvällen fick jag ett sms från Angelica:
"Hej! Jag har hittat noten! Det är inte herr S. som skrivit den, det är herr Å."

Jag skrattade så jag fick kramp i magen, Den kära Herr S i Småland undrar nog vad det var för en tok från Uppsala som ringde och frågade om hjälp att hitta noterna till en sång som han inte har skrivit.
Nästa gång får någon annan leta. Och ringa runt.

Tack till BVC.

Lilla A och jag var på 4-årskontrollen häromveckan. Allt var som det skulle. Hon svarade med så fina hela meningar och såg förstås alla bilder och bokstäver som man ska. Och alla frågor på formuläret var prydligt och snyggt ikryssade på de svaren som passar bäst in på min lilla ögonsten. Vår lite överbeskyddande distriktsköterska frågar som vanligt tre-fyra gånger om det är något annat jag undrar över eller har tänkt på, (samma fråga om och om igen tills man undrar över vilket svar hon väntar att jag ska ge?). Men nej, det är det inte. Frid och fröjd.
Tills..
"Har du tänkt på att lilla A skelar?"
Oj då.
Nej, det har jag inte. Jag har funderat lite över att hon ibland ser (det låter konstigt men..) "platt" ut i ansiktet. Men det är ju på grund av att hon faktiskt skelar! Ögonen ligger i otakt och tittar en aningens utåt när hon funderar på saker och ting.
Hoppsan! Enligt vad mina vänner och bekanta berättat är det SNABBA RYCK som gäller innan ögonen har vuxit färdigt, så nu får jag ta och ge mig ner på stan och leta rätt på en ögondoktor som kan hjälpa oss att i tid fixa hennes syn så att hon inte mister något. Det vore ju förskräckligt om hon får synbortfall för att inte jag har varit uppmärksam nog! Jag skäms, känner mig lite dum men samtidigt väldigt, väldigt tacksam för att barnavårdscentralen finns och uppmärksammar just detta hos min lilla fina tös. Distriktan E är förlåten för alla upprepade frågor om huruvida det är något annat jag undrar över..

Diskmaskinen, äntligen!

Efter att ha handdiskat all disk efter familj och dagbarn i två veckor började jag undra när den utlovade diskmaskinen skulle göra sitt intåg i mitt kök.
Sålunda ringde jag och frågade hyresvärden.
Jag kom till huvudkontoret. Damen jag pratade med kunde inte se något där, men det kunde ju vara så att vårt lokalkontor hade något som hon inte kunde se.
Öhh, va?
Så på måndag morgon ringde jag igen för att kolla upp det hela. Nä men ser man på! Vår maskin ligger på "restorder" och det kan ta en och en halv vecka till innan de har tid att komma till mig. Inte utan att jag funderar på om de bara helt sonika struntat eller glömt bort att åtgärda.
För på tisdag morgon ringer reparatören och undrar om han kan komma på onsdagen! Så nu står en splitter ny diskmaskin i mitt kök och diskar all min disk, en lättförståelig, tystgående med många trevliga finesser.

Ska man behöva ringa och tjata sig till att få hjälp? Jag är en sådan person som inte tycker om att ringa till myndigheter, försäkringskassan, kommunen, hyresvärd mm. Jag tycker sånt är skitjobbigt! Att då behöva ringa flera gånger för att få hjälp tar på krafterna. Jag känner mig så DUKTIG när jag gjort ett sånt samtal, även om jag vissa gånger varit så slut att jag darrat i hela kroppen. (Men det gäller inte hyresvärden utan helt andra sorts samtal i andra ärenden.)
Hur många runt om i vårt avlånga land är värre än jag och får aldrig eller väldigt sällan hjälp med det de behöver?

Usch. Magsjuka.

Så där ja.
Nu har även den yngre av sönerna spytt färdigt.
Jag hoppas innerligt att min make och vår äldste son inte behöver drabbas, att fyra av sex i familjen spytt toan full flera gånger om räcker, liksom.
Två vakennätter i rad.. Det sätter sina spår. Mitt huvud värker och kroppen känns som - ja, blä..
Igår sov jag på lillans madrass i vardagsrumet hela dagen. Jag vaknade till då och då för att antingen springa och spy eller vända mig, det var allt. Maken och barnen var på övervåningen och tittade på disney channel. Han hade feber, och flickorna hade ju spytt hela natten, lillan mellan halcv sju och halv två, storasyster tog över halv tre till fem, och halv sex var det min tur.. Vilken natt!
Nån som vill byta?
Igår kväll började lillebror. Han tog tacksamt emot förfrågan att sova i vardagsrummet stället för sin loftsäng, och det behövdes! Stackarn, kl 4.30 var han fortfarande vaken, och sprang maratonlopp fram och tillbaka mellan madrass och badrum, jag var halvvaken och försökte ge mitt moderliga stöd. Då gick jag ut i köket och började städa i ordning där, och han kom äntligen till någorlunda ro. Att höra ett tryggt och hemvant ljud hjälper i de flesta fall..
I eftermiddag hoppas jag att jag har så pass mycket krafter åter så att jag orkar storstäda därnere. Lillan fyller ju fyra år imorgon! Och idag kommer syrran med familj hem från semestern! Välkommen hem!