Londonresan (Del 1)

Jag är är hemma från min resa till London. Och GISSA om jag har njutit! Jag gick omkring med ett sånt där fånigt leende och gladde mig så!

Här kommer reserapporten som utlovat:

VARNING!
Sätt dig väl tillrätta och hämta en kaffebalja, för det här kommer att ta tid att läsa..

ARLANDA:

Att tänka på: nya regler gäller för handbagage; man får inte ha med sig flaskor innehållande mer än 100ml/flaska och allt flytande ska ligga i plastpåsar med zipfunktion. Detta visste ju inte jag och blev av med både schampoo och min nyinköpta Garnier hårinpackning. Hoppsan!

Men när vi stoppat mascara, läppglans, tandkräm, makeupborttagning, och allt annat som kan upplevas som flytande i plastpåsar kom vi igenom. Och fick trä på oss skärp, skor, jacka handväska och stoppa ner plastpåsarna i kabinväskan igen. Vilken procedur!
Sen satte vi oss i godan ro för den första av våra pratstunder om ditt och datt.

(Innan vi gick igenom passkontrollen frågade Petra om jag behövde kissa. Jo kanske det, svarade jag och skuttade iväg. Petra frustade till av skratt och kommenterade vår yrkesskada: att inte reagera över att någon frågar om behovet att gå på toaletten på det sättet.. Håhåjaja.)

I planet placerad vid fönstret snett framför oss satt en överraskning: Min egen Bonus! (Jag har adopterat en moster). Vi frågade karln bredvid mig om han ville byta till fönsterplats, och det var nu inga problem. Hu vad trevligt vi hade det hela vägen till England! Mycket prat blev det..

Bonus skulle till sin dotter i en annan stad i England så väl framme på Heathrow åkte hon vidare mot nya äventyr.

Vi satte oss på direktlinken till Paddington efter att skaffat varsitt Oystercard, tunnelbanekortet. När man sen lämnar in det innan hemresa får man tillbaka panten!

Skaffa Ett Sånt, det tjänar man på om man tänkt åka tunnelbana, vilket för övrigt är väldigt enkelt att göra. Alla stationer är väl utmärkta på kartor överallt i tunnelbanan, på tågen och en röst i högtalarna som berättar vilken station man kommer till härnäst och vilken linje som du kan byta till därifrån. Så genomtänkt för alla Londons turister!

Väl framme på Paddington Station började vi fundera på var vi skulle - och genast kommer det fram en vänlig själ och visar oss vägen genom att följa oss till rätt dörr, peka och förklara. Såna är de, Londonborna!

Hotellet låg bara runt kvarteret så det var enkelt att hitta. Men vilket RUM!

En stenhård säng, 140 cm bred, trots att Petra ringt dit på torsdagsmorgonen och försäkrat sig om "two twinbed room". Tur vi fick ett extra lakan att lägga emellan oss som gräns.. :-D
Men kuddarna var i alla fall helplatta så det jämnade ut sig.. *fniss*

Toan på rummet var som följer:

"1. Backa in - det finns inte utrymme att vända sig här.

2. Håll händerna istyr - dörren smäller igen automatiskt med en duns som hörs över hela hotellet.

3. Titta inte bakom gardinen i fönstret - där har vi inte dammtorkat."

Fredagen 15 maj 2009:

Vi började morgonen med en English Breakfast på hotellet innan vi begav oss ut i staden för att leta upp var vi kunde hämta ut våra biljetter till "The Original Tour", en guidad busstur runt stan. Trodde vi.

Men det visade sig vara en biljett som räcker i 24 timmar, du får hoppa på och av dessa röda bussar hur mycket du vill, och dessutom alternera mellan de olika linjerna. Det ingår en båttur på The Thames och en guidad promenad tur och se "The Changing of the Guards" vid Buckingham Palace.

Det sista i raden ovan gjorde vi först - och vi var så glada att vi gjorde det! Guiden Rebecca var så rolig i sina målande berättelser om kungahusets!

Och OM vi fick se soldater! "I promised you soldiers, and here they come!" ropade hon efter det vi sett statyer, Buckingham Palace, poliser och hört flera historier om kungahusets alla tokar.

Och visst kom de. Vanligtvis kommer det ett litet kompani med Bröderna Fluff, men här kom verkligen hela SLÄKTEN! Och med Kusinerna Fluffs Blåsorkester framför sig! Till och med Rebecca "was excited" och studsade upp och ner. De höll på att öva inför drottningens officiella födelsedag (den 3 juni), och gjorde Changing of the Guards med pompa och ståt.

Efter denna trevliga upplevelse gjorde vi en lunchpaus på ett välkänt matställe för att sen spendera resten av dagen till sightseeing.

Ett besök på Starbucks för resans första Cappuccino avslutade "rasten".

I väntan på bussen hände det något. Det började dugga! Vi bad redan i bilen till Arlanda om fint väder eftersom väderleksrapporten sa att det skulle regna fredag och lördag stötvis och hällande på söndagen. Så vi upprepade vår bön och bad Jesus om fint väder - för vi var ju ute. Gissa vad som hände... :-) Det slutade ganska fort.
(Detta hände två eller tre gånger till under de två dagar vi var i London, och så fort vi bad slutade det. Gud var VERKLIGEN med oss! En gång gick vi in ett köpcenter när det började dugga och jag bad tyst inom mig :"Jesus nu går vi snart ut igen och då måste du stänga av kranen. Vi vill inte ha regn idag." När vi kom ut var det perfekt vandringsväder igen. Så kom inte och försök slå i mig att Gud inte skulle vara på min sida när det gäller väder. Jag har upplevt detta så många gånger så du kommer aldrig lyckas. Gud är på min sida, så det så!)

Bussturen kommer jag inte kommentera så mycket, mer än att om du åker till London som turist: KÖP EN SÅN! Du ångrar dig inte och du hinner se allt som man vill se. Alla bussar har antingen en guide som berättar eller så får man hörlurar som man enkelt kopplar in i uttaget och lyssnar på guidningen. Smidigt!

Vid Towern of England på andra sidan stan hoppade vi av. Därifrån tog vi båten tillbaks till Big Ben och the Parliament. Även här fanns en rolig guide som bubblade på. Men tyvärr hade jag lite svårt att hänga med, då det var ganska mycket pratsurr omkring oss och ljudet inte var sådär hundra, men det jag förstod och hörde var underhållande.

Här är en bild på Towern Bridge med HMS Belfast i förgrunden taget från bussen körandes på London Bridge:

Min make tyckte bäst om den här av alla bilder jag tog:

"Det ser ut som en bild taget på 1940-talet med den skärpan och blåa ljuset."

Jag är lite benägen att hålla med.. (*vad bra jag är på att ta kort*)

Gruppfoto på båten Min alldeles egna tolk ;-) The London Eye

Parlamentet, en imponerande syn Big Ben och The Parliament sett från båt

Efter det att vi klivit av båten och fotograferat Big Ben ännu en gång gick vi förbi Westminster Abbey och funderade en stund på att gå in där.

Det kostar dock en del, så vi nöjde oss med att försöka fota utsidan. WA är en fantastisk byggnad med många tinnar, torn och utsmyckningar. Och den är hög. Det gick inte att ta kort på hela byggnaden OCH en glad Emma eller Petra samtidigt, så vi fick nöja oss med glad Emma och Dörr.

Sen vände vi våra steg mot hotellet igen. Det var en bra bit att gå innan vi kom tillbaka till hotellets regioner, så vi stannade för en kopp kaffe på ett Starbucks. Utsikten var förskräcklig. Mitt emot oss på andra sidan gatan var en stor grå byggnad. Alla fönster var fördragna med gråa gardiner. Vi satt och smuttade på vårt kaffe medan vi kommenterade den fula tråkiga betongbyggnaden.

På kartan hade vi sett att Scotland Yard skulle ligga i närheten. Vid närmare eftertanke..
Varför står det en vakt med K-pist framför den där dörren på andra sidan vägen? ahaa..

Efter ett snabbt besök på hotellet gav vi oss ut igen för att leta reda på Primemark, Londons svar på Ullared. Och OJ! Så stort! Så mycket kläder! Så billigt! Så mycket folk! Så lång kö till provhytterna! När prislappen stod på 8 pund tvekade vi inför det dyra priset.. (Dagens kurs är 1 pund = ung 12 kr).

Efter att ha spenderat en del pengar på kläder åt oss själva gick vi in på en indisk restaurang för att äta innan vi gick tillbaka för att sova. Det nya rummet låg i på källarplanet, men hade två riktiga sängar med helt ok kuddar. Vi sov gott..