Guds trofasta kärlek och människans "egenhet"

Här är en godbit till sagd av redan nämnda flicka:
Mars 2006

Vi är hemma idag för Lillasyster har feber och astmabesvär.
Vid frukosten sitter vi och sjunger. Mamma sjunger:
”Din trofasta kärlek aldrig oss lämnar. Din barmhärtighet den kan aldrig ta slut.
Olivia klämmer i på refrängen:
”Jag vill fly varje morgon, fly varje morgon, tro på din egenhet!”
Mamma kan inte sjunga mer…

Originaltexten:
" Din trofasta kärlek aldrig oss lämnar
Din barmhärtighet den kan aldrig ta slut.
Den är ny varje morgon, ny varje morgon,
Stor är Din trofasthet, min Gud
Stor är Din trofasthet. "

En mycket sann och underbar morgonsång. Borde sjungas överallt varje morgon till tröst och styrka för många. Tänk vilken annorlunda stämning det skulle bli på jobbet om hela personalgruppen sjöng denna tillsammans som uppstart istället för den sedvanliga "Varför har ingen satt på kaffet"; "O vad jag är trött, om det ändå vore helg så man fick sova"; "Chefen är ett ufo som inte fattar nånting" osv.
Jag tror att många av våra sjukskrivningar i landet skulle försvinna om vi fick in ett annat tänk i svensken. Att komma bort från "vad tjänar jag på det?" till "Jag gör det här så blir någon annan glad".
Olivias "översättning" stämmer ju i och för sig bättre på svensken än ursprungstexten, men jag föredrar originalet.
Man blir faktiskt gladare själv av att hjälpa andra. Testa så förstår du!
Det har jag redan gjort. Det stämde.