Jag ser skelettet..

För ett antal år sedan (läs typ 17 år) satt jag med min lillasyster (då ung 5 år) på bussen in till stan.
På en inglasad balkong utmed vägen upptäckte hon ett skelett som stod med ryggraden ut mot vägen.
"Där är skelettet!" sa hon med en MYCKET hemlig röst och fortsatte:
"Mamma tycker det är otäckt med skelett."
-"Tja", svarade jag på storasystervis, "Det beror ju på hur man ser det.."
Och sen tänkte jag dra en vals om hur olika det kan vara om man studerar medicin eller möter ett skelett mitt i natten på en kyrkogård, men hon hann före med samma hemliga, dova röst:
"Jag ser det bakifrån"

Hahahahahahaha!

Igår fick jag ett sms av henne:
"Är på stan. Jag ser skelettet!"
På en annan balkong på en annan plats har någon satt upp ett nytt skelett!
Jubel och tack för det!