I torsdags firade jag och min man vår 15e bröllopsdag. Kristallbröllop!
Jag har förgäves fått våra barn att förstå att de skulle gå upp på morgonen och fixa kaffe på sängen åt sina föräldrar, men icke. Vem kan klandra dem? Robert åker ju hemifrån kl 6.30 och dåhade ju barnen behövt gå upp 5.30 för att hinna koka kaffe, fixa fina, goda smörgåsar och duka en utomordentlig bricka med ljus, finporslin och servetter - allt serverat med skönsång..
In my dream..
Men på kvällen bar det iväg till restaurang med oss. Det finns en afrikansk sådan i stan som är väl värd besök! O så trevligt det ar att sitta en hel kväll och bara prata - vi två medan barnen tog hand om varann därhemma! Vår äldste stannade dessutom hemma från sin älskade bönegrupp till förmån för oss. En stor present! Tack Älskade Son!
Så nu har jag varit gift i 15 härliga år. Och är lika kär i min make nu som då. Fast på ett djupare och mer moget sätt.
GRATTIS!!!!! Åh, er bröllopsbild tillhör uppenbarligen den lilla skaran som bara blir finare med åren.
SvaraRaderaVid tillfälle ska jag ta era knoddar i öronen över deras bristande engagemang i uppvaktningen. Eller så får vi kapitulera för insikten att alla syskongrupper inte innefattar en Hanna. :-( Ska bli intressant att se hur mina grabbar artar sig på den fronten. Kram!