Livet som går..

"Hej!"
"Nämen hej! Det var länge sen!"
"Ja verkligen. Hur mår ni nu för tiden?"
"Jo, tack bara finfint. Ja, jag menar, ett av barnen har ju öroninflammation och ett annat har stukat båda tummarna i slalombacken. Det tredje blödde näsblod på morgonen och den fjärde, tja HON mår bra. Så det känns kanon!"
"Nejmen menar du det! Och vilken vinter vi haft sen! Så mycket snö! Det är ju inte för intet som man undrar om det kommer att bli någon vår. Man börjar ju bli lite trött på kylan nu, eller vad?"
"O! Nej jag har bestämt mig för att inte klaga, utan bara njuta. Tänk så härligt för barnen med en äkta vinter, och hela världen förvandlas till en lekplats. Jag menar, när man tänker på alternativet med en grådaskig slaskvinter, nää, då vill jag mycket hellre ha kallt och mycket snö."
"Ja, jo, ja jag klagar ju inte. vi har verkligen tagit till vara på snön och kylan, åkt skidor och skridskor. Men vad skönt det är ändå när solen tittar fram!"
"Ja, inget går väl upp mot det.. Men hur mår ni då?"
"Jo tack, jag klagar inte, men min son ligger hemma i feber och min dotter har fått en reaktion av en medicin så hon har svullnat upp i benen..."
"Ja, det är fantastiskt med barn. Och vilket väder vi har!..."

Och så där håller man på.. Varje gång man träffas. "Hur mår du? Berätta gärna - men jag tänker inte riktigt engagerat lyssna. Känns det jobbigt för mig så går jag över till väderprat. Och när det är uttömt så frågar jag om hälsan igen, utan att riktigt lyssna.."
Kan vi aldrig komma ifrån det invanda mönstret och börja bry oss om varann? Riktigt visa att vi bryr oss med vår fråga? T ex: på svaret "Jo tack, jag har ju lite ont .." genast erbjuda oss en hjälp för att underlätta? på svaret "nej jag tror inte jag ska följa med, just den här månaden är det lite knapert" genast erbjuda en middag, en hjälpande ekonomisk hand, gå en extra mil, finnas med lyssnande öron till någon som behöver prata..
För det är det som är livet. Att hjälpa andra. Att finnas till. Sträcka ut sin hand, hjälpa någon upp på benen, komma med ett McChicken&co till en vän som ligger hungrig hemma i influensa, hämta sitt barn på fredagskvällen och erbjuda andra skjuts hem med, även om det är i andra änden av stan, bjuda ut en vän på en lång prata-av-sig-promenad...
Listan kan göras lång. Bara fantasin kan stoppa dig. Börja där du är och be Gud ge dig tillfällen att hjälpa en annan människa - och du kommer att upptäcka en superglädje som sprider sig i hela dig. Snart är du lycklig och mår kanonbra - och kan ärligt säga det när folk frågar hur du mår.
"Jo, tack. Jag mår så bra ska du veta, för igår fick jag hjälpa en tant på ica...."
Jag lovar. Vädret kommer att bli oviktigt i dina samtal. ;-)