Martyrion.

Mina söner ar varit med i en musikal under nyårsfirandet. Musikalen heter "Martyrion", och ni kan ju redan där ana vad den handlar om.
Mina söner var så duktiga! Min 12åring spelade den yngsta av Japans första martyrer som den 5 februari 1597 korsfästes i Nagasaki.
Kristoffer sjöng i musikalen med sin klockrena stämma, hängandes på ett kors i bara händerna. De var så otroligt duktiga alla de som spelade med i musikalen!
Jag har suttit och med hjälp av översättningsprogram översatt berättelsen om Nagasakimartyrerna. Den yngste av dem blev alltså bara 12 år och dog genom denna fruktansvärda behandling. Ändå finns det bevarade brev som talar om pojkens mod och uppmuntran till de andra.
I ett av de brev som finns bevarade strå det ungefär:
"Vi far illa, är sårade, vi fryser och är trötta. Men inom oss sjunger vi: Makten rikedomen härligheten, kraften äran och tacksägelsen tillhör Gud och Lammet i evighet! (Upp 5:12)"

Ni får ursäkta att översättningen inte är perfekt..
(En mäktig tanke:
Den 5 februari 1597 dog Louis Ibaraki, 12 år gammal.
Den 6 februari 1997 föddes Kristoffer som 12 år gammal spelar Louis i musikalen.)



Efter deras gripanden, genom beslut av Toyotomi Hideyoshi, togs de till allmänhetens torg i Meako, till stadens främsta tempel. De fick alla en bit av sitt vänstra öra avskuret, och sedan marscherade de från stad till stad i flera veckor med en man som ropade ut deras brott.
Prästerna och bröderna anklagades för att ha predikat den förbjudna kristna tron, lekmännen att stödja och hjälpa dem. De blev alla upprepade gånger erbjudna frihet om de avstod från kristendomen. De vägrade.

Den 5 februari 1597 korsfästes de på Tateyama (Veteskullen), Nagasaki, Japan. Den japanska stilen med korsfästelsen var att sätta järnklämmor runt handleder, fotleder och hals, en stödben placerades mellan benen för viktstöd, och den korsfäste personen blev sen genomborrad med en lans upp genom den vänstra och högra revben mot motsatt axel.
När tiden för genomförandet kom stod två samurajvakter vid foten av varje kors i vardera änden av raden av fångar. I ett ögonblick, efter den japanska metoden för korsfästelsen, störtade varje soldat hans stålspetsade bambuspjut i offrets bröst, så de passerade över varandras spjut i processen. Först ett gutturalt skrik, sedan drog offret efter andan, sen forsade blodet. Huvudet på offren sjönk. Vakterna flyttade sedan vidare till nästa kors.
Som avrättningarna fortsatte, dundrade ett ilsket vrål genom folkmassan. När den fruktansvärda uppgiften var avslutad, bröt kristna vittnen förbi vakterna, och tryckte sig mot korsen, blötte tygstycken i martyrernas blod och rev deras kläder för reliker. Terazawa stannade slutligen framrusningen, genom att beordra sina vakter för att hålla publiken borta.
Kropparna hängde kvar på korsen hela dagen. På natten ledde en biskop pilgrimer till dem och bad en bön under varje kropp. In i döden fortsatte Miki och hans kolleger martyrerna att predika de goda nyheterna om Kristus: "O död, var är din seger? O död, var är din udd? "(1 Kor 15:55).

I ett brev till sin överordnade, skrev fader Francis Calderon, jesuit missionär,
”Trettiosju dagar har gått sedan de korsfästes, men vi har det fortfarande framför våra ögon. . . denna heliga visning av martyrernas kroppar, fortfarande på sina kors."
Fader Calderon tillade:
 ”Jag kan säga prosten, att dessa dödsfall har en speciell gåva av Guds försyn till denna kyrka. Hittills har våra förföljare inte gått till extremism i att utgjuta kristet blod. Vår undervisning har därför varit mest teoretisk, utan samstämmiga bevis för att dö för vår kristna tro. Men nu efter vi sett och drabbats av dessa märkliga och fruktansvärda dödsfall, är det obegripligt hur mycket våra nya kristna har stärkts, hur mycket uppmuntran de fått att göra samma sak själva.”
 
1598 fick ett sändebud från Filippinerna tillåtelse av Hideyoshi att samla de sista resterna av martyrerna och deras kors. De kristna planterade ett träd i varje hål i marken efter korsen, och i mitten byggde de ett stort kors. Varje år sen dess har pilgrimer begett sig till Nishizaka Hill, som de började kalla Martyrernas Hill. Planen att utrota kristendomen hade slagit slint. Den hemska instrument för genomförandet, korset, förde andra närmare till Fadern.
      Historien om mod och tro på de tjugosex martyrer har troget bevarats bland generationer av kristna. 1862 var kanoniserades dessa martyrer genom Pope Pius IX. Idag, 400 år efter sin död, står en kyrka, ett museum och ett bronsmonument ovanpå Nishizaka Hill för att hedra de första tjugo-sex martyrer och alla troende kristna som följde dem. Pope John Paul II besökte platsen 1981 och döpte den till "Resurrection Hill."